Bild lånad från bokus, finns även på adlibris |
Tankar: Det här kändes lite som att läsa en novell. Den var kort och jag fick inget större grepp om huvudpersonen (upptäckte efter läsningen att det är den tredje i en serie...). Jag blev inte vidare berörd trots lidandet som skildrades och störde mig en del på att Mater Morbi var klädd i dominatrixutstyrsel, tyckte det kändes sökt.
Så läste jag sidorna på slutet där både tillblivelsen och reaktionerna på albumet diskuterades och det hela blev lite mer intressant. Just hur Mater Morbi skulle se ut var en av få punkter där författaren och tecknaren var oense, den ena röstade på förförisk men ärrad, den andra på mest bara ärrad. Det visade sig vara fler än jag som inte förstod att den förföriska skulle visa bilden av sjukdomars dragningskraft (det förstår jag fortfarande inte) utan tolkade henne som en masochistikers drömkvinna och numera önskar bägge att de gått på det mer skadade utseendet.
Mater Morbi gavs ut när dödshjälpens vara eller inte vara diskuterades i Italien och den sågs av många som ett inlägg i debatten. Recchioni själv menar att den nog inte var tänkt så och önskar att en del av fokuset hade legat på hur politiker lade sig i kulturen istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)