 |
| Bild lånad från bokus finns även på adlibris och på svenska. |
Tycker inte att någon av personerna skildras vidare positivt, de har alla sina fel och jag har svårt att tycka om dem. Det finns dominanta personer, en del sadister, småbarn som inte förstår allvaret i sin nya situation, efterföljare som gör som de andra och ett mobbningsoffer som går mig på nerverna med sin gnällande, men som gör sitt bästa för att få vara lite viktig.
Boken är lite tungt skriven, läsningen flyter inte för mig och jag har svårt att komma in i texten vilket inte blir bättre av att jag har så svårt att engagera mig i personerna. När saker efter ett tag börjar falla sönder för ledaren Ralph och skeendet blir snabbare lossnar det äntligen för mig. Jag gillar den begynnande vänskapen mellan honom och Piggy och de dramatiska jaktscenerna som kommer därefter. På slutet blev jag besviken på den vuxne som dök upp, ett praktexemplar av en vuxen som varken vill se eller veta.
Vet att många blir djupt berörda av den här boken och hur illa människor kan behandla varandra och då särskilt när det handlar om barn, men jag hade nog reagerat mer om jag inte redan sett den på film. Eller inte, kanske hade det krävts att jag brytt mig om personerna...?
Jag läste den som ung och var helt tagen efteråt, men vet inte om jag skulle reagera likadant nu
SvaraRaderaInte säkert, tid och humör avgör ju ganska mycket för hur man upplever böcker... Tror att jag hade lite för många förväntningar på texten, ett öppet sinne är inte fel ibland.
RaderaJag gillade en del av personerna, särskilt Simon, men blev trött av långrandiga beskrivningar och hans missbruk av adjektiv. Flugornas herre var inte alls som jag hade förväntat mig, och det blev lite av en besvikelse
SvaraRaderaSkönt att höra veta att jag inte är ensam om att bli lite besviken. Simon glömde jag av när jag skrev, men han gillade jag nog bäst, även om jag inte tycker att jag lärde känna honom ordentligt heller.
Radera