fredag 6 november 2015

Lord of the Flies: William Golding

Lord of the Flies (häftad)
Bild lånad från bokus finns även
adlibris och på svenska.
Lord of the Flies handlar om en grupp pojkar som ska evakueras under andra världskriget när planet kraschlandar på en öde ö. De flesta känner inte varandra sen tidigare och en av de större killarna, Ralph, tar ledarrollen, men utmanas av Jack. De försöker ordna saker (som hyddor, mat och röksignaler) i väntan på att bli räddade, men det är mer snack än verkstad.

Tycker inte att någon av personerna skildras vidare positivt, de har alla sina fel och jag har svårt att tycka om dem. Det finns dominanta personer, en del sadister, småbarn som inte förstår allvaret i sin nya situation, efterföljare som gör som de andra och ett mobbningsoffer som går mig på nerverna med sin gnällande, men som gör sitt bästa för att få vara lite viktig.

Boken är lite tungt skriven, läsningen flyter inte för mig och jag har svårt att komma in i texten vilket inte blir bättre av att jag har så svårt att engagera mig i personerna. När saker efter ett tag börjar falla sönder för ledaren Ralph och skeendet blir snabbare lossnar det äntligen för mig. Jag gillar den begynnande vänskapen mellan honom och Piggy och de dramatiska jaktscenerna som kommer därefter. På slutet blev jag besviken på den vuxne som dök upp, ett praktexemplar av en vuxen som varken vill se eller veta.

Vet att många blir djupt berörda av den här boken och hur illa människor kan behandla varandra och då särskilt när det handlar om barn, men jag hade nog reagerat mer om jag inte redan sett den på film. Eller inte, kanske hade det krävts att jag brytt mig om personerna...?

4 kommentarer:

  1. Jag läste den som ung och var helt tagen efteråt, men vet inte om jag skulle reagera likadant nu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte säkert, tid och humör avgör ju ganska mycket för hur man upplever böcker... Tror att jag hade lite för många förväntningar på texten, ett öppet sinne är inte fel ibland.

      Radera
  2. Jag gillade en del av personerna, särskilt Simon, men blev trött av långrandiga beskrivningar och hans missbruk av adjektiv. Flugornas herre var inte alls som jag hade förväntat mig, och det blev lite av en besvikelse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra veta att jag inte är ensam om att bli lite besviken. Simon glömde jag av när jag skrev, men han gillade jag nog bäst, även om jag inte tycker att jag lärde känna honom ordentligt heller.

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)