torsdag 6 augusti 2015

Dorothy must Die: Danielle Paige

Dorothy Must Die
Bild lånad från adlibris
Dorothy must Die är den underbara titeln på boken som handlar om vad som händer efter att Dorothy slagit ihop klackarna på sina silverskor tre gånger och återvänt till Kansas. Det visar sig att hon nämligen inte stannade kvar där. Hon fick smak på att vara berömd och hyllad och återvände till Oz.

Vi får följa en annan tjej från Kansas, Amy, som är utstött och mobbad och rejält trött på att behöva ta hand om sin missbrukande mamma. Så kommer en tornado och flyttar med sig trailern de bor i och hon hamnar i landet Oz. Men landet är inte alls som Dorothy en gång beskrev det. Det är inte längre färgsprakande och fullt med glada trevliga varelser, utan grått, dammigt och de varelser Amy stöter på vill inte ha med henne att göra, det är för farligt. Men det finns planer på att störta Dorothy och man behöver Amys hjälp.

Omdöme: En härlig och händelserik bok! Jag läste The Wonderful Wizard of Oz som förberedelse till den här, och jag tror inte att det är helt nödvändigt, men det gör att jag har en bättre bild av hur Oz brukade vara. Jag gillar Amy, hon är snabbkäftad, snäll och modig när det krävs och Dorothy är härligt ond, gillar hur hon gömmer det bakom en rar flickighet. Det nya Oz beskrivs bra, påminner lite om miljön i många dystopier, och jag blir nästan lite ledsen när jag läser om hur fågelskrämman, plåtmannen och lejonet utvecklats (jag undrar vad Baum som skrev den första boken om Oz skulle tycka om sina karaktärer här?).

Amy är ganska frustrerad i boken, folket hon stöter på berättar så lite som möjligt för henne, säger åt henne att inte lita på någon och svarar inte på frågor, och som läsare blir jag lika frustrerad. Tänker att det antingen beror på att det hela skildras bra, eller så är beror det på att det inte blir helt trovärdigt när man ber någon att döda Dorothy utan att man själv ger ens ett uns av information.

Inte nog med att det händer mycket och att det är en snygg vändning av hela originalboken, men boken är också ganska rolig. Ett av styckena som fick mig att le brett kommer här, men det är något spoilrigt så markera om du vill läsa: "Nox told me that you escaped the Scarecrow's labs" I blurted. I'd been spending too much time with Glamora. One of her helpful hints about meeting new people was to tell them something you knew about them. But for some reason I don't think she meant bringing up that horrific time the person was tortured by a mad scientist Scarecrow.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)