Smakebit på søndag: Spell Bound

Bild lånad från bokus

Så har man börjat jobba igen, det har blivit en hel del förändringar på skolan med nya kollegor och sådant under sommaren så det känns lite nytt. Å andra sidan så är en söndagssmakbit en kär gammal tradition :) Det är Mari som ordnar det hela och man kan titta in hos henne och klicka på fler och lägga upp en egen smakbit så länge den är utan spoilers.

Boken jag började på igår, Spell Bound, är den tolfte och näst sista delen ur Kelley Armstrongs härliga serie Women of the Otherworld. Häxan Savannah är huvudperson och det ser ut att bli en händelserik bok där en liten grupp vill "frigöra" de övernaturliga genom att outa dem, medan de övernaturliga själva i de flesta fall vill att ryktena om dem fortsätter att tillhöra myter och skrock.

Smakbiten kommer från första kapitlet. Savannah tycker att det är hennes fel att en liten flickas mormor/vårdnadshavare blivit fängslad och slänger ur sig att hon gärna skulle ge upp sina krafter om allt bara ordnade sig för flickan. Att någon skulle ta henne på orden var inget hon räknade med:

Sitting cross-legged on my motel bed in the dark, I cast my light ball spell for the twentieth time. As I recited the incantation, I waited for the mental click that told me it had worked. When that didn’t come, I opened my eyes, still expecting to see the glowing ball floating over my fingers. It didn’t matter that I hadn’t seen it the first nineteen times. It was a damned light ball spell, so simple I usually didn’t even need to finish the incantation before it worked.      
     The room stayed dark.