Falleri, fallera, falleralla: Carin Gerhardsen

Bild lånad från adlibris

Så har jag då läst den åttonde och sista delen om Hammarbypolisen, Falleri, fallera, falleralla, en bok som börjar med en skidolycka och ett dubbelmord på öppen gata. Det är vinter och kallt och i teamet så är stämningen allt annat än positiv och förlåtande, något som inte blir bättre av att den obehagliga ställföreträdande polismästaren envisas med att vara närvarande alldeles för ofta. Teamet lider också av att både Jamal och Gäddan är sjukskrivna. Kronologin blandas upp med små dramatiska bitar från 1997 och man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att allt på något sätt hänger ihop, hur lyckades jag dock inte förstå förrän det avslöjades i boken.

Omdöme: En bra bok och en avslutning på serien som kändes som att den knöt ihop säcken väl, önskar att fler författare avslutade sina serier innan de börjar gå på tomgång. Det är ett bra gäng poliser man lärt känna i böckerna, nackdelen med att de är så många är att vissa av dem ramlar ur fokus. Det fanns några stycken som man i princip bara såg under utredningen här och även om jag tror att det är ett klokt beslut att inte sprida personbeskrivningarna för tunt utan istället koncentrera sig på ett utvalt fåtal så saknar jag de andra. Jag gillade tillbakablickarna, de var händelserika, men kan tycka att upplösningen av boken var lite väl långsökt.