Krigsdagböcker 1939-1945: Astrid Lindgren

Bild lånad från adlibris

Astrid Lindgrens dagböcker från andra världskriget är fascinerande läsning där livet i Sverige under den tiden kommer nära. Astrid skriver om sina farhågor och förhoppningar medan kriget sprider sig. Klipp från dagstidningar och brev (hon jobbade i brevcensuren under största delen av kriget och har skrivit av vissa brev som hon fann intressanta) blandas med egna funderingar och redogörelser om både hur kriget rör sig, rädslan för både tyskar och ryssar, förföljelsen mot judar och hur ransoneringar införs på allt fler varor.

Det finns också små glimtar familjeliv med barn som fyller år, en son som kämpar med betygen och besök hemma hos föräldrarna i Näs. Det skymtar fram problem i äktenskapet och en begynnande karriär som barnboksförfattare. Förutom allt det här så nämns även händelser bland de kungliga över hela Europa.

Boken börjar som ett väldigt ambitiöst projekt att dokumentera kriget, men allt eftersom det fortgår kommer anteckningarna med längre mellanrum, och saker som händer i de nordiska länderna får mycket mer plats än övriga världen. Det känns verkligen att det är en vanlig människas egna dagbok man får läsa, och jag känner igen hur engagemang i ett projekt kan tappa fart...

En del saker känner man igen i hennes språk som att det finns en del småländska ord och uttryck instoppade, men något som förvånade mig var att hon på samma sätt även stoppade in engelska, jag hade fått för mig att det var en modern ovana.

Här kommer ett litet utdrag från den femte september 1942:
Kriget har fyllt tre år och jag har inte firat födelsedagen. Allas vår inställning till kriget har så småningom undergått en förändring. Förr talade man så välsignat om det; nu betraktar man det som ett nödvändigt ont, som man tänker på och talar om så lite som möjligt. Vad man verkligen talar om, det är, hur lite kött man får på ransonerna och hur mycket ägg man lyckats komma över vid sidan om ransoneringarna och om det skall bli kallt till vintern, hur mycket skärbönor man har konserverat m.m. sådant.