The Handmaid's Tale: Margaret Atwood

Bild lånad från adlibris, finns
även översatt på bibliotek.

The Handmaid's tale av Margaret Atwood handlar om Offred som lever i ett Usa några år från nu. Berättelsen börjar när hon anländer till det nya hus hon ska tjäna i och vi får veta att det är hennes sista chans. Vi får se bitar av vardagen, men också minnesbilder från innan samhället förändrades, liksom hur det var i början av "revolutionen" när hon indoktrinerades på The Red Center inför sin nya uppgift. I början är det lite lätt förvirrande eftersom inblickarna man får är så skilda, men långsamt växer bilden ihop. Det är ett intrikat pussel som inte avslöjar allt förrän de allra sista sidorna i boken då historiker har en konferens om den här tiden i historien.

I det nya samhället har alla människor sina roller och med rollen kommer en påbjuden klädsel. Kvinnor kan antingen vara fruar (klädda i blått), änkor (svart), döttrar (vitt),  hushållerskor (grönt), fastrar (brunt) eller tjänarinnor (rött). Det finns också en "billighetsvariant", econowifes, som har kläder randiga i blått, grönt och rött. Kläderna är lösa och heltäckande och för tjänarinnor ingår dessutom (röda) handskar och slöjor samt vita skygglappar. Att skygglapparna är just vita är lite extra djävulskt, det gör det väldigt tydligt när de vrider på huvudet för att titta på något.

Rollerna är extremt begränsade, vad man får göra och inte regleras i detalj med inspiration tagen från gamla testamentet. Det finns ingen gemenskap mellan de olika rollerna och speciellt tjänarinnorna betraktas av de andra som lösaktiga och vid gemensamma sammankomster så placeras de ofta (knäböjande) längst fram så att man kan hålla ett öga på dem. Tjänarinnor har ett "kompissystem" när de lämnar huset där de bor. På det viset är de aldrig ensamma och alltid övervakade. Systemet med växlande namn är ytterligare en sak som gör det svårt att knyta bestående band. Gemensamt för de flesta kvinnorollerna är att det är förbjudet att läsa, till den grad att butiksaffärer har bilder utanför så att man vet vad som säljs var. Att kvinnor fick utbildning ses som en av orsakerna till problemen i det gamla samhället och är ett misstag den nya regimen inte planerar att göra om.

Männen i sin tur bär uniform, även de har olika färger för olika funktioner. Det finns fyra olika roller de kan ha och jag tycker att språket är ganska slående för hur man ser på mansrollerna: Commander of the Faithful, Angels, the Eyes of God, och Guardians of the Faith. Även männen har begränsningar för hur de ska uppföra sig, men de är inte lika långtgående. Dessutom har de mest inflytelserika skapat sig ett kryphål i form av "Jezebels" vilket får mig att bli ännu mer förbannad under läsningen: inte nog med att de tvingar alla andra att leva efter extremt inskränkta regler, men de lever själva inte efter dem. Påminner mig om vissa politiker...

Offreds liv i sitt nya hus är ett ensamt sådant, och väldigt innehållslöst. Dagarna går och oftast är rutinerna desamma dag efter dag och emellan dem är det väldigt mycket dötid. Men som hon har fått lära sig så är "att vänta också att tjäna". Den här innehållslösa väntan får det att krypa i mig. Å andra sidan så ger den henne tid att reflektera över hennes gamla liv när världen fortfarande var normal och över revolutionen. Förändringen gick snabbt och en dag var kvinnorna helt frånkopplade makten över sitt eget liv. Får mig att tänka på de fundamentalistiska regimer som har makten på vissa ställen, och hur snabbt det nya kan bli normalt.

Omdöme: En suverän bok! Läs, läs, läs!
Mycket möjligt att du kommer att bli förbannad under läsningen, men det är den värd. Dessutom väcker den många tankar om både samhället vi lever i och samhällsutvecklingen både här och på andra ställen liksom om religion i stort.