Tematrio: Många droppar små

Veckans tematrio från Lyran är att lista tre böcker som får en att gråta, vilket inspirerades fram av att det regnade, en inspiration så god som någon. Själva uppgiften är inte alltför svår, jag har blivit ganska blödig med åren (eller om man vill säga det lite snyggare: jag har blivit mer empatisk) och grät igår över ett avsnitt i den roligaste deckarserien jag någonsin läst, Evanovichs böcker om Stephanie Plum. Inte vad jag hade förväntat mig när jag plockade upp en bok ur den serien. Skrattar tack och lov lika lätt och gärna högt. Dessvärre är båda känsloyttringarna lite lätt jobbiga när man läser på fullsatta bussar...

1. The Fault in our Stars/Förr eller senare exploderar jag av John Green. Har svårt att tänka mig en bok om ungdomar med cancer som inte är sorglig, men den här är något i hästväg. Har läst den två gånger och har i princip gråtit konstant de sista hundra sidorna bägge gångerna, dessutom lite emellanåt dessförinnan.
2. Torka aldrig tårar utan handskar, Sjukdomen av Jonas Gardell. Alla tre i serien är jobbiga att läsa, men det är den andra som gör mest ont i mig med historien om Reine och Benjamins föräldrar.
3. Hemlängtan av Michelle Magorian. Kunde inte låta bli att ta med den här även om det nu är ganska länge sedan jag läste den senast. Läste den, och grät över den, i mellanstadiet första gången och återkom till boken gång på gång, ibland bara för att besöka just de sidor som fick mig att gråta mest. Fanns något i den jag kände igen mig i samtidigt som det var så skönt att gråta över någon annan istället för mig själv.