Bild lånad från adlibris |
Det är många personer att hålla reda på och i början är det svårt, men allteftersom sidorna vänds så lyckas jag koppla namn med personligheter och får mina favoriter. För att visa att de kommer från många olika delar av Finland låter författaren de flesta prata med olika dialekter, vilket ibland gör läsningen fruktansvärt jobbig (och att översätta boken måste ha varit än värre). En av de svårare att tyda är Hietanen, ett exempel kommer här: "-Voj fan va gälin ja var. För va sku ja tii åsta dra? Från å mää nu ska ja ligg o kytt vir femton." Allvarligt talat?! Alla dialekter är tack och lov inte lika svårtydda, ibland är det så simpelt som att det är insatt ett extra l bakom alla r, men försvårar flytet gör det ändå.
De delar som berättas utifrån en allvetande röst istället för samtal mellan personerna är inte dumma när jag väl kommit in i boken och börjat bry mig om personerna. Det är inget idealiserande av krig man får läsa om, det är tungt, hungrigt och skräckfyllt. Många av officerarna är alltför intresserade av den yttre disciplinen istället för att planera långsiktigt och som läsare hamnar man nästan alltid på mannarnas sida. Ofta känns det hela tröstlöst, de anfaller, män dör och gruppen tar sig framåt och säkrar... en liten kulle eller något annat av mindre vikt. Linna var själv med i kriget de första åren och det märks, det känns väldigt äkta alltihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)