Jag heter inte Miriam: Majgull Axelsson

Bild från adlibris

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson handlar om "Miriam" som firar sin 85-årsdag. Under dagen tänker hon tillbaka på, och pratar om, sitt liv och då främst sina upplevelser i koncentrationslägrena Auschwitz och Ravenbruck och sin tid som nyanländ flykting i Sverige. Större delen av sitt liv har Miriam levt med lånat namn och låtsats att hon är judinna, fast hon egentligen är rom. Man får reda på hur det började och varför det fortsatte - en anledning för Sverige att skämmas.

Upplevelserna i koncentrationslägrena gör ont att läsa om, särskilt som Mengele "arbetade" i Ravensbruck. Ett av hans experimentobjekt var Miriams (eller Malikas) lillebror och det är fruktansvärt att läsa om. Att behandlingen av judar respektive romer skilde sig åt var nytt för mig, liksom att det fanns familjeläger. Transporten från Auschwitz till Ravensbruck var ytterligare en hemsk sak att läsa om. Jag besökte Auschwitz och Birkenau i somras och de där tågvagnarna är så mycket mindre än man kan tro med tanke på hur många som trycktes in i varje. Lärde mig mycket av läsningen som hur man bar sig åt för att överleva, till exempel hur man noggrannt valde platser till uppställningen.

Miriams nya liv i Sverige är inte helt positiv läsning, hon får visserligen någon som tar hand om henne, men det känns väldigt instängt på ett annat sätt. Hur man håller upp en fasad och hur man uppträder för att vara en rktigt fröken. Dessutom har hon ingen att riktigt prata med, det är ingen som vill veta vad hon egentligen varit med om och det fortsätter nästan hela hennes liv. Väldigt skrämmande att läsa om hur man inte lärde sig något av historien, hur rasmotsättningarna var fortsatt starka med kravaller riktiade mot tattare i Jönköping bara några år efter krigsslutet.

En jättebra, men ganska tung läsning. Inte bara Miriams upplevelser, men också hennes familj där man mest håller skenet uppe, man hade önskat att alla bara hade fått vara lyckliga. Känner att jag inte alls lyckats förmedla det jag vill säga om boken, men läs den. Den är bra och så levande att det känns som att det som är skrivet är självupplevt.