The Bling Ring: Det viktigaste är att vara känd

Jag har just sett The Bling Ring och jag gillade den! Den bygger på verkliga händelser där en grupp tonåringar bröt sig in hos kändisar och stal pengar, kläder och smycken under flera månaders tid. Skådisarna fungerar bra, har sett folk som är bekymrade över Emma Watsons överspel, men jag tyckte det var klockrent, jag väljer att tro att man inte ska tro på hennes välrepeterade klyschor efter hon åkt fast. Filmen visar en grupp människor som är så totalt ytliga att man tvivlar på om människorasen är värd att bevara. Det deras liv och intressen handlar om är partyn, droger, mode (rätt märke är viktigt) och kändisar och i deras kretsar är det coolt att ha varit hemma hos Rachel Bilson även om det är i form av ett inbrott. Man ska också synas, livet dokumenteras med mobilen och bilderna läggs upp på nätet. Vad som skrämmer mig mest är att de inte visar någon ånger alls. De ser rättegången som ett medel för att bli kända själva. Jag kan tycka att det är något patetiskt med önskan att vilja bli känd, oavsett vad det är för. Lika patetiskt är det att folk faktiskt vill "bli vänner" (á la facebook) när de hamnar på nyheterna.

Se till att synas!

Inbrotten hos Paris Hilton spelades in i hennes hus. Jag är glad att jag visste det innan för annars hade jag trott att filmteamet överdrivit så mycket de kunde, för det var mer spacat än något jag nånsin kunnat tänka mig. Så extremt mycket kläder och bling och så egocentriskt inrett (sitt eget ansikte på soffkuddarna t.ex). För att inte tala om strippstången... Det känns som att flera av de drabbade kändisarna har en hel del gemensamt med förövarna.

"Hemundervisning"

Den s.k. hemundervisningen var också intressant. I den formen borde det inte vara lagligt, ett new age-inspirerat jag-kan-budskap var hela undervisningen? Stackars barn. När man har en förälder som är så lätt att manipulera blir det ännu värre.

Så The Bling Ring rekommenderas. Sen kanske man inte ska göra som jag och komma direkt från shoppingen med fem klädpåsar (så blir det när man inte shoppat på ett halvår) i händerna - jag såg nog lika ytlig ut som dem i filmen :)