The Night Circus (Nattens cirkus) av Erin Morgenstern är en väldigt vacker bok, alltifrån omslag och layout till ordval. Omslaget är svartvitt, med en enstaka röd detalj, och bilden väldigt grafisk; som en gammaldags siluettbild, titeln i relief, bokmärket ett rött band och sidorna har infärgade svarta kanter som gör att man får en svartvitrandig effekt (som ett svartvittrandigt kanvastyg) när man har boken öppen. Språket är lika genomtänkt, liksom de miljöer och människor som beskrivs. I boken beskrivs olika cirkustält och personer i cirkusen liksom människor som påverkas av den. Det hela blir som små scener från olika perspektiv och tider som fogas ihop likt ett invecklat pussel, precis som Le Cirque des Rêves själv, och det tar ett tag innan jag förstår hur de hänger ihop. Ett av tälten innehåller en isträdgård som är gjord som en kärleksgåva till den kvinnliga huvudfiguren, illusionisten Celia. Och den låter som ett absolut mästerverk, men jag undrade för mig själv hur länge jag skulle stannat där om jag hade haft en hel cirkus att utforska. Samma sak måste cirkusens besökare undra för den verkar alltid vara tom. På samma sätt fungerar tyvärr boken, för det blir inte mycket mer än vackra scener. Det antyds att en katastrof är i antågande, men det händer inte mycket, lite som att titta på en vacker tavla som torkar. Resultatet blir att jag lätt distraheras under läsningen, jag tar paus efter paus och börjar tänka på annat.
Hur huvudpersonerna, Celia och Marco, löser utmaningen de har bundits till stör mig. Först och främst skulle jag vilja att de kämpade emot mer, de har ju resurser båda två. Och annars, varför inte bara börja ett liv tillsammans och hjälpas åt med det som behöver göras tills, förr eller senare, någon av dem avlider? Problem solved! Lite ironiskt också att de själv gör utmaningen så mycket tyngre att bära med alla sina fantastiska skapelser än vad de hade behövt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)