Bild lånad från adlibris |
Omdöme: Jag gillar den här serien mer och mer. Nu när man lär känna personerna bättre är de mer tredimensionella och jag gillar hur handlingen ganska länge är mer realistisk i den här boken. Gillar också Sanjit och Virtue, del av ett skådespelarpars adopterade regnbågsfamilj (ringer någon klocka?).
Astrid är fruktansvärt irriterande i den här boken. Hur hon tycker att Sam ska rycka upp sig ur sitt nästan katatoniska tillstånd som han hamnar i när rykten om den förmodat döde Drake börjar spridas. Att hon har kommit över sin "traumatiska" upplevelse av att få en örfil och bli hotad tills hon kallar lillebrorsan "retard" är inte riktigt samma sak som att komma över att ha blivit piskad så illa att man tigger om att få dö. Kan tänka mig att det blir ännu värre när man egentligen kan försvara sig, men offrar sig för att rädda alla andra. Hur Astrid tar på sig att bestämma hur mycket information som de andra i samhället ska få gillas inte heller. Men tolka mig rätt: jag gillar att läsa om det, hon är bara inte så sympatisk.
*Spoilers framöver* En annan jag irriterar mig på är Zil. Så korkad och så osäker. När den där lilla rösten i bakhuvudet börjar ifrågasätta saker så lyssna på den, inte på den lilla sadisten i gruppen. Och att bilda en allians med sin värsta fiende för att förstöra staden han vill styra över... inte så himla smart.
Är inte helt säker på idén att lille Pete ska vara så viktig för utgången av alltihop.
Nyfiken på hur nästa bok kommer utformas för Caine och Diana. Hur länge kommer friden vara på den där lilla ön egentligen?
Här kan du läsa om första delen, Gone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)