Vansinnesläkaren av Joaquim Maria Machado de Assis är en kort bok som skrevs 1882 som en satir om psykiatrins framväxt (och det här var innan Freud...). Det handlar om en läkare, Simão Bacamarte, som flyttar till en liten stad och gifter sig med en kvinna vars mest tilldragande egenskap är att hon är sund och har bra sömnvanor, vilket betyder att hon kan föda honom friska barn. Men barnen dröjer och Bacamarte koncentrerar istället sin energi på vetenskapen och då främst förståndets sjukdomar och möjliga tillfrisknande. Han övertalar de styrande i staden att bekosta den nyskapande idén att bygga ett dårhus, där man kan samla alla dårar på ett ställe för att studera och behandla dem. Gradvis flyttas gränserna för vilka som är sjuka nog för att tas in, till slut är de sjuka i majoritet i den lilla staden.
Omdöme: Jag gillar inte den här boken alls, har svårt för det tillkämpat "lustiga" berättandet. Personerna beskrivs utan djup och jag får inte några varma känslor för någon av dem. Raljerandet om vem som kan betraktas som sjuk respektive frisk intresserar mig inte. Men språket känns modernt och det var inte förrän jag läste efterordet som jag insåg att boken var över hundra år gammal. Man kan kanske tycka att yrken som sadelmakare och pager borde ha gett mig några ledtrådar, men...
Just den där suddiga gränsen mellan sjuk och frisk är det jag kan tycka låter intressant med den här boken, men jag behöver ha karaktärer i böcker som jag kan relatera till annars blir jag snabbt irriterad och uttråkad...
SvaraRaderaBoken påminde mig om ett långt kåseri, och de behöver vara bra mycket kortare om de ska underhålla hela tiden :)
Radera