tisdag 17 december 2013

Gone: en bok som är svår att lägga ifrån sig

Gone
Bild lånad från adlibris
Gone av Michael Grant var mer eller mindre sträckläsning. Den handlar om den lilla staden Perdido Beach med omgivning där alla över 15 år en dag plötsligt bara försvinner spårlöst. Kvar finns förvirrade och rädda barn och ungdomar. Telefoner, tv och internet har också slutat att fungera. Huvudpersonen Sam har några månader innan det här upptäckt något om sig själv som fram tills nu varit en hemlighet, men som han tror har med försvinnandena att göra. När han blir rädd kan hans händer skjuta ut ljus/laser för att försvara honom. Det visar sig sedan att fler personer, och djur, har fått mutationer. Spoiler, markera texten på egen risk: Staden med omgivning visar sig vara inneslutna av en kupol, men till skillnad från tv-serien/boken Under the Dome så är ett problem att några färdiga roller inte finns i det nya samhället. Det är inte självklart vem som ska ta befälet, eller vilken roll de olika barnen ska ta. Är det varje person för sig själv, är det alltid killen med slagträet som vinner eller går det att skapa en värld som fungerar?

Det här en väldigt trevlig bekantskap, med många spännande, om än något endimensionella, figurer. Det händer mycket genom hela boken, ibland hade jag velat haft fler återhämtningsperioder och lite mer fokus på känslorna som upplevs. De många "freaksen" kan jag också tycka är lite i överkant, jag tror det hade varit ännu mer spännande om världen varit lite mer vanlig.

Det här hittade jag på författarens hemsida:
Why did I write the GONE series? Well, in my head I imagine this reader. Sometimes it's a girl, sometimes it's a boy. It changes. But in any case there's this reader. And I want that reader to pick up GONE, and to be unable to put it down until they have read every word. I want that reader to forget everything else going on around them and become completely engrossed.


When they're done with the first book, I want them to need that next book desperately. I want to surprise that reader and scare that reader and make and make that reader fall in love. In the end I want the reader to put down the book and think, "Man, that was fun." 
Jag tycker att han lyckas rätt bra :)

Redigerat: Efter att ha läst hela serien så tycker jag att den är suverän. Karaktärerna utvecklas enormt genom de sex böckerna och det är spännande och emotionellt och fantasieggande.

Här kan du läsa inlägget om del 2, Hunger.

Här kan du läsa inlägget om del 3, Lies.
Här kan du läsa inlägget om del 4, Plague.

6 kommentarer:

  1. Min dotter lånade den på biblioteket och älskade den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon har bra smak :) Eller så är min i barnsligaste laget. En kollega gjorde ett sånt där metal age-test på fb och fick resultatet 22 år. Misstänker att min mentala ålder kan vara lägre :) Beror iofs på vilka områden som frågas efter, i en del är jag nog mer som en pensionär...

      Radera
  2. Låter som en mycket intressant bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är den, men det känns att det är en ungdomsbok, så intrycket kan ju bero på hur öppen du är för det... Själv är jag tydligen vidöppen :)

      Radera
  3. Hmm... kanske något man skulle ta och läsa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar den: snabbläst, fantasifull, händelserik. Men det är en ungdomsbok, bara så du är beredd :)

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)