Tomtemaskinen: med underfundiga bilder

Bild lånad från adlibris

Tomtemaskinen av Sven Nordqvist tyckte jag passade som hand i handske för min etta så här innan jul. Det är en Pettson och Findusbok där Findus vill ha besök av tomten på julafton och Pettson till slut lovar att tomten alldeles säkert kommer eftersom han inte står ut med att se hur besviken katten ser ut när han säger att man aldrig kan veta om tomten kommer eller inte. Lösningen blir att bygga en tomtemaskin. Inte lätt med alla tekniska problem som dyker upp, speciellt inte när man har en nyfiken katt som vill vara med överallt, så Pettson hittar på att han bygger en automatisk vedkastare.

Kan inte låta bli att skriva ner mitt favoritavsnitt i boken, från s.20, där Pettson djupt försjunken i planering anstränger sig för att inte avslöja sig:

- Automatisk vedinkastare, sa Pettson. Alltså en apparat som kan lägga in ved själv i spisen. Den ska stå här framför och när en vedpinne har brunnit ut så knackar den på luckan och säger: "Finns det några snälla... vedpinnar kvar?" Nej det behöver den ju inte säga förstås, det räcker att den öppnar dörren och  så slänger den in en säck... ved blir kanske för mycket, men en pinne i alla fall, och sen går den.
- Går den? sa Findus förvånat.
- Nej, STÅR, sa Pettson. Den står kvar här framför spisen. Och så när det har gått en halvtimme eller så, så slänger den in en ny pinne.
- Så den behöver inte knacka först? sa Findus.
- Näää, sa Pettson. Det är klart att den inte behöver knacka först. Inte den.
- Inte den? Findus tittade misstänksamt på den vimsige gubben.

Gillar samspelet mellan gubbe och katt, det gjorde även barnen, de tyckte om att Pettson var så snäll. Bilderna var en annan höjdpunkt, de kan man titta på länge (är glad att jag kunde lägga upp dem i dokumentkameran så hela klassen kunde se bilderna medan jag läste). Något jag hade lite svårt för, även om barnen verkade tycka att det var roligt, var de udda typer som dök upp lite då och då. Skogvaktaren som inte visste vad hans arbete var, brevbäraren som själv skrev breven han delade ut, lådförsäljaren som åt makaronipudding varje dag och gav ut lådor gratis... För mig blev det lite för överdrivet. Att tomten kommer på riktigt har jag inga som helst problem med, så jag känner mig lite inkonsekvent :) Men de här "orginalen" var tack och lov inte med så mycket, och huvudhistorien är väldigt rar. Många barn hade sett filmen sen tidigare, de tyckte att boken var bättre.