Nyckeln: historien om Engelsfors får sitt slut

Bild lånad från adlibris

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är den tredje delen om häxorna i småstaden Engelsfors. Det är tjock bok på över 800 sidor, men den är skönt nog väldigt snabbläst och ganska svår att lägga ifrån sig :)

I boken får vi återknyta kontakten med de utvalda: Minoo, Anna-Karin, Vanessa, Ida och Linnéa och det är något som gör att jag tycker om dem. Kanske det att det är lätt att känna igen sig själv och andra i dem. Själv känner jag mig mest besläktad med Minoo :) Roligast att läsa om är nog däremot Ida, så härligt förorättad och självömkande även i döden. Apokalypsen närmar sig och samtidigt börjar samarbetet i cirkeln skava. Finns det något hopp om att rädda världen när inte ens de inblandade själva tror att det är möjligt? En ny person i form av rådets ledare dyker upp. En förvillande sympatisk man som använder en sektledares alla knep för att skickligt skapa sin egen cirkel. En liten, ganska oviktig, spoiler, markera texten för att läsa: Mitt favorittecken på apokalypsens intågande är när vattenelementet löper amok och alla inne i skolan börjar säga precis vad de tänker (kan vissa dagar känna igen mig i läraren Ylvas tankegångar...). Inget man skulle vilja råka ut för, men det är rolig läsning.

Jag gillar boken. Händelseutvecklingen förvånar mig ofta vilket är bra. Den har personer jag tycker om, även om jag kan bli jättetrött på dem när de ältar sina högst allmänmänskliga osäkerheter (himla bra, nytt ord det där, använd det gärna), men det går ändå inte att sluta att tycka om dem. Gillar också hur manipulativ rådets ledare är, bygger lite på samma tema som Positiva Engelsfors i Eld. Slutet är lite åt det gulliga slaget med fullt av personliga insikter och räddade förhållanden, men det är inte så många av alla sidorna som ägnas åt det, så det får väl förlåtas.