City of Thieves: oväntat rolig bok om Leningrads belägring

Bild lånad från adlibris

City of Thieves av David Benioff startar inledningsvis med att en man berättar att han fått i uppgift att skriva en kort text om sitt liv, men eftersom det är så trist så väljer han att skriva om sina farföräldrar (morföräldrar?) istället. De är immigranter från Ryssland och det han väljer att skriva om är en vintervecka under andra världskriget då Leningrad är belägrat av tyskarna. Farfadern (morfadern?), Lev, är då en ung kille på runt 17 år. Han har i uppgift att vara brandvakt på hyreskasernen där han bor och en bitande kall natt så ser han och de andra brandvakterna en tysk soldat långsamt falla mot marken i en fallskärm. Mannen är redan död och de uthungrade ungdomarna börjar rota igenom hans fickor efter något som kan vara ätbart. Då dyker ryska soldater upp och Lev fängslas för plundring. Han får dela cell med en desertör, den bara något äldre, men väldigt mycket mer livserfarne Kolya, och de båda erbjuds att behålla sina liv om de på en vecka kan skaffa fram ett dussin ägg till överstens dotters bröllop, ett så gott som omöjligt uppdrag i svältens Leningrad. De tackar ja till erbjudandet.

Omdöme: Jag tycker att det här är en bra bok och en givande historielektion. Strapatserna som Lev och Kolya går igenom för att få tag på äggen är spännande och för dem till slut bakom tyskarnas linjer. Det är mycket intressant att läsa om hur livet var i det sedan länge belägrade Leningrad. Att svälten var så svår att man åt vilka djur man än fick tag på, ibland även människokött, och att man tog till sådana knep som att slakta böcker för att kunna smälta ner boklimmet för att det innehöll lite protein och att folks rörelsemönster förändrades för att göra av med så lite energi som möjligt. Hur tyskarna behandlade lokalbefolkningen, som att de sköt 30 ryssar för varje död tysk var också nytt för mig. Lev och Kolya och deras framväxande vänskap beskrivs bra, jag tycker om dem bägge. Boken är ofta smålustig vilket gör läsningen trevlig, men kanske mindre gripande än den hade kunnat vara. Det gör mig egentligen ingenting, men man får vara beredd på lite mer äventyr och feelgood än vad som kanske förväntas av miljön och tidsperioden.