fredag 4 april 2014

Bokbloggsjerka: några tankar om deckare

jerka11
I veckans bokbloggsjerka ställer en upprörd Annika frågan om dels hur vi ser på deckargenren i stort och dels hur vi ser på illa korrekturlästa böcker. Frågan kom upp efter att hon läst ett blogginlägg som sågade deckare med besked.

Hur minnesvärd en deckare är beror ju helt på boken. Vissa biter sig fast, andra är ytterst lättglömliga precis som böcker i allmänhet brukar vara. Det beror ju på vilken resonans de träffar hos mig som läsare; hur mycket jag kan relatera till karaktärerna och i viss mån hur originella historierna är. Ibland när jag hittar en ny favoritförfattare och läser många i en serie under en begränsad period kan det vara svårt att hålla isär berättelserna, men det är inget som är förbehållet deckare.

Jämfört med för ett par-tre år sedan så läser jag inte mycket deckare nu för tiden. Inte för att jag tycker att genren som sådan är dålig, men den lockar inte för tillfället, även om jag hoppas att suget kommer tillbaka. Det är framför allt frossande i våld- och övergreppsskildringar som jag har tröttnat på, kändes ett tag som om man skulle vara så rå som möjligt, men det finns såklart författare som håller sig ifrån det också.

Inlägget som fick Annika att reagera klagade över hur vardagstristessen hos huvudpersonerna som löste fallet fick för stort utrymme, men det är oftast det som jag tycker är mest intressant. En Anne Holt utan Inger Johanne eller en Helen Tursten utan Irene och tvillingdöttrarna blir för mig mindre intressant. Jag vill ha mer närhet än man får av bara själva lösandet som för mig mest fungerar som en spänningshöjare, men som kanske inte alltid är det mest väsentliga. Om polisarbetet skildras korrekt eller inte spelar ingen roll för mig så länge som jag tror på det, min erfarenhet av hur ett riktigt polisarbete går till är ju ändå noll.

Slutligen korrekturs- och redigeringsläsandet: Det är klart att det är viktigt. Oavsett genre. Ju fler oavsiktliga fel man stöter på och ju klumpigare och ologiskare texten är desto mer bryts förtrollningen av berättelsen. Och bryts den för ofta så blir läsningen för mig mest ett katalogiserande av allt som hade kunnat vara bättre... Här finns förresten ett inlägg om den sämst korrigerade bok jag någonsin läst.

30 kommentarer:

  1. Håller med om speciellt det sista stycket :)

    När det gäller karaktärers vardagsliv i deckare så gillar jag det, om det bara inte blir för mycket ältande :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, ältande är sällan kul, men med måtta så...

      Radera
  2. Våld- och mordskildringar där det frossas i otäcka detaljer tycker jag bara är onödigt också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir ju bara illamående, inget kul alls.

      Radera
  3. Jag tycker också vardagsdetaljerna kan vara bra att ha med :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tillför ju lite mer till historien tycker jag... Eller så har deckarna som vi läser bara för tråkiga fall? :)

      Radera
  4. Håller med om i synnerhet sista stycket - fel i texten stjäl fokus. Vad gäller vardagsliv i deckare så skulle jag gärna vilja se mera av trevligt hemmaliv, inte så mycket kissa i duschen, fylletjafs och relationsdumheter. (Och det är DÄRFÖR jag gillar de riktigt gamla Lang-deckarna ;))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar också när hemlivet är åt det trevliga hållet :) Jag får kolla upp Lang.

      Radera
  5. Jag vill också veta en del om karaktärernas vardagsliv och inte bara om kriminalfallet. Tycker inte att det är så ofta som böcker är väldigt uruselt korrekturlästa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte jätteofta, men ibland. Länken handlar om Turned...
      http://mshisingen.blogspot.com/2013/10/turned-her-feeling-of-dread-grow.html

      Radera
  6. Jag ÄLSKAR deckare, men försöker vidga mitt läsande. Ska jag bekvämlighetsläsa blir det definitivt en deckare jag väljer. Jag gillar deckare som har med något aktuellt ur samtiden, det ger mig nya perspektiv på sånt jag läser i tidningar och ser på tv. Jag väljer helst författare som inte frossar i våldet, men det får gärna vara otäcka brott. Och i seriier om samma deckare är det deras och andra personers personliga liv som gör att det är kul att fortsätta läsa om dem, så jag ser gärna att själva deckarhistorien balanseras med mer mellanmänskliga relationsberättelser. Stavfel och andra översättningsmissar stör mitt läsflyt, så jag skulle nog hellre betala mer och få en smidigare läsning. Nu tycker jag inte det är lika stort problem i böcker som det är på tv, där kan det vara skandalöst dåligt översatt ibland...

    SvaraRadera
  7. Håller helt med om att det ofta är vardagstristessen och personerna som deckaren handlar om, som många gånger lockar mig lika mycket som självs spänningsmomentet.

    SvaraRadera
  8. Jag gillar deckare, och märker inte att det finns mer fel än i andra böcker.
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör inte jag heller :)

      Radera
  9. Jag hittar sällan korrekturfel. Beror troligen på hur jag läser, lite småskummande och ganska fort. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Korrekturfel inte så ofta (kan ju bero på att jag mest läser på engelska förstås, är ju inte superbra...), men ologiska detaljer i texten händer då och då...

      Radera
  10. Fördjupade karaktärer är intressanta, vilken genre det än handlar om. De tillför trovärdighet till handlingen och det är de vältecknade karaktärerna som lever kvar när boken är slut... inte liken. Så tycker jag i a f.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med. Bra sagt!

      Radera
  11. Jag har inte läst så mycket deckare förutom Louise Penny och jag uppskattar verkligen historierna runt polisarbetet. Det förankrar karaktärerna i vardagen och "breddar" dem.

    SvaraRadera
  12. Jag är på bokblommas sida här, jag tycker också vardagstristessen hos poliserna är dödstråkigt. Om jag ska läsa deckare vill jag bara ha själva mysteriet, som i de gamla pusseldeckarna. Vill jag ha drama läser jag hellre ett drama som står på egna ben utan polisarbete och blodiga mord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där ser man, vi tycker olika. Går ju bra det med :)

      Radera
  13. Jag tröttnade lite på deckare och har väl inte riktigt återhämtat mig. Tror inte jag kommer att återhämta mig inom den närmaste tiden heller, så det får bara bli någon deckare här och där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var samma för mig, för mig berodde det på för många väldigt råa i rad. Det blir någon då och då, men jag tycker inte de är lika njutningsfulla som de en gång var.

      Radera
  14. Jag uppskattar också vardagsdetaljerna. Var till exempel polisernas vardagsliv som gjorde att jag föll för Karin Gerhardsens böcker. Just det som händer poliserna känns mer relevant än själva mordutredningarna typ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar speciellt att hon har så många poliser i olika livssituationer som man får följa ;)

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)