Bild lånad från adlibris |
Omdöme: Låter det ganska cheesy? Det är det. Speciellt Max går mig på nerverna med sitt skulpterade sexpack, sitt loja leende som tydligen är sexigt som f-n, sin manliga "det-här-tar-jag-hand-om-lilla-stumpan,-det-kan-vara-farligt"-grej, sina konversationer med den intelligenta datorn (som av någon anledning går igenom klimakteriet) och i början är det nära att jag lägger ner boken. Men jag fortsätter trots allt, och någonstans vänder det. Det blir väl aldrig bra, speciellt personbeskrivningarna är väldigt endimensionella, men det blir ganska kul och jag får en bild i huvudet av hur författarna glatt springer och visar den nyaste biten för varandra, pekar ut en speciell dialogbit och är så nöjda med hur kul det blev (antagligen helt fel, troligtvis så sitter de i varsin stad och mejlar sina utkast fram och tillbaka och är för snälla för att ge varandra lite välbehövlig redigering). Men den känslan av ett kul samarbete gör att jag kapitulerar och sväljer alla långsökta och klichémässiga bitar och läser boken som jag antar att den är tänkt, som en kul, osannolik, deckarhistoria med lite flirtande inemellan. Den gav till och med mersmak, inte på fler böcker i Full-serien, men tror det kan vara dags att besöka Janet Evanovich böcker om Stephanie Plum igen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)