Saving Francesca: en alldeles utmärkt bok

Bild lånad från adlibris

Saving Francesca av Melina Marchetta är den andra boken jag läser av författaren (den första var underbara Jellicoe Road) och jag kommer att läsa fler :) Den handlar om 16-åriga Francesca som nyss har börjat på en f.d. pojkskola, den första klassen där tjejer har fått lov att börja på skolan, utan sina bästa kompisar, och hon trivs inte alls. Samtidigt drabbas mamman av depression och kan inte förmå sig att stiga ur sängen. Mamman, Mia, är den som alltid tagit mest plats och hållt ordning på familjen och när hon blir sjuk blir resten av familjelivet ganska rangligt. Pappan förändras och hans och Francescas relation går mot det värre. I skolan ses Francesca som en av de udda typerna och efter förlusten av sina tidigare vänner och sin färgstarka mamma är hon inte säker på vem hon är längre. Här kommer några utdrag ur boken:

Först ett om skolan, St. Sebastian:
It's like this. Girls just don't belong at St. Sebastian's. We belong in schools that are built especially for us, or in co-ed schools. St Sebastian's pretend it's co-ed by giving us our own toilet. The rest of the place is all male and I know what you're thinking if you're a girl. What a dream come true, right? Seven hundred and fifty boys and thirty girls? But the reality is that it's either like living in a fishbowl or like you don't exist. (s.2)

Sen ett om mamman, Mia, och hur hennes sjukdom påverkar familjen:
My dad takes Luca and me to Bar Italia in Leichhardt. We almost get Mia out the door, but by the time we're leaving, she's already gone back to her bedroom, leaving the three of us with no desire for anything. We go anyway, pretending that it's no big deal. Pretending that it's normal for my dad, Luca, and me to go for gelato on our own. But it's not normal. Nothing about our lives, at the moment, is normal. (s. 42)

Snart i billig pocket på svenska

Tredje kommer med bara för att jag gillar det. Francesca upptäcker att hennes gamla kompisar har börjat hänga med den elaka tjejen de aldrig gillat:
  "We hang out with everyone," Natalia says defensively.
  "She's a bitch."
  "Once you get to know her, she isn't."
What is with that argument? Why is it that you have to jump through hoops of fire to find out that someone's decent? The fact that someone is a bitch on the surface says heaps about them. (s. 77)

Omdöme: Som nog märks så gillar jag den här boken. Den är snabbläst, rolig och stundvis grät jag floder. Jag gillar personerna i, både de få tjejer som finns på St. Sebastian's och de väldigt högstadieaktiga killarna. Även de vuxna (föräldrar, släkt och lärare) blir personligheter, något som inte alltid är självklart i ya-böcker. Francesca är en bra iakttagare och man kan se karaktärerna framför sig. Ämnet med den deprimerade mamman och den nya och ganska fientliga skolan är inget jag varit med om själv, men känslorna som beskrivs är allmänmänskliga och igenkänningsfaktorn blir hög. Jämfört med Marchettas Jellicoe Road är den rakt berättad och jag fångas nästan omedelbart av historien. Varför föräldrarna (eller snarare mamman, tror jag) valde att sätta henne i en helt annan skola än vännerna blir uppenbart efter ett tag.