Every Day: varje dag i en ny kropp

Bild från adlibris, finns också på svenska

Every Day av David Levithan har ett väldigt eget upplägg. Det handlar om en person, en hen, vid namn A som varje morgon vaknar i en ny kropp och som den dagen tar över livet för den person som brukar finnas där. Det enda kropparna har gemensamt är att alla är ungefär 16 år, samma ålder som den omkringflyttande själen. Så har livet varit i 16 år, men så en dag blir A förälskad i sin tillfälliga kropps flickvän. Svårt att hantera när man nästa morgon vaknar i ett nytt rum, i en ny stad, i en ny kropp. Kan man ta kontakt med tjejen, hur mycket ska man berätta och kommer hon i så fall att tro på den här ytterst bisarra förklaringen?

Omdöme: Tycker det här är en bra bok, tycker om idén med de olika kropparna. Ensamheten som A upplevt måste vara enorm, att inte kunna anförtro sig åt någon, att aldrig få ha någon att växa upp med... Gillar inblickarna man får i de olika livsödena han ser, hade gärna sett den delen utökad. Förhållningssättet hen har haft, att leva sitt liv som den personen skulle ha gjort gör mig tveksam. Visst kan det tyckas vara ett bevis på att man respekterar kroppen man lånar (även om den föresatsen går käpprätt åt helvete när han blir kär), men gör det inte också hens liv totalt meningslöst? Intressant också med "flickvännens" olika reaktioner på de olika kropparna, hur mycket vikt man lägger på det yttre även om det inre är precis detsamma, vilket inte betyder att jag tycker att hon är ytlig, något som jag får för mig att A gör, utan ytterst mänsklig.

Slutet irriterade mig. Kan förstå hur A tänker, att hen vill ordna allt så bra som möjligt, men jag hade mest lust att ge hens alldeles för manipulativa jag en rak höger, men en bra bok oavsett :)