Bild lånad från adlibris |
Ytterligare en tråd är att mamman lämnade dem när de var små, och nu söker hon plötsligt kontakt igen. Något som Wren välkomnar, men Cath är inte beredd att glömma och förlåta, vilket ni kan läsa om i det här inlägget där jag skrev en liten smakbit ur boken.
Omdöme: Som väl märktes i första meningen så gillar jag den här! Den är rolig med fullt av drastiska och ganska pinsamma ögonblick, men den har samtidigt scener där alla lite nördiga typer som någon gång känt sig lite udda och ensamma kommer att känna igen sig (tänkte jag när jag läste den, men det kanske bara är jag...). Personerna är lätta att tycka om och både Cath och Wren känns som logiska utvecklingar av sitt förflutna.
Jag gillar Cath, hon är visserligen otroligt osäker och letar efter ursäkter för att slippa göra jobbiga saker, men hon är samtidigt väldigt ärlig när hon pratar med folk, hon spelar inga spel. En annan person som jag gillar, åtminstone inledningsvis, är Reagans pojkvän. Han tar på sig lite av en storebrorsroll och är genomschyst. I längden blir det däremot lite för bra för att vara sant, ett sådant oändligt tålamod...
Caths passion är att skriva fanfiction om en boktrollkarl, Simon, och hon är ganska stor på nätet. Man får i boken läsa en hel del utdrag både ur hennes fanfiction och från de "riktiga" trollkarlsböckerna. Länge trodde jag att de var med för att man skulle kunna se paralleller mellan Caths liv och Simon, men jag hittade aldrig några sådana så efter ett tag kändes just de bitarna ganska överflödiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)