Lament: en kärlekshistoria

Bild lånad från adlibris

Lament av Maggie Stiefvater handlar om Dee, en 16-årig harpaspelare. När hon som bäst håller på att spy av nervositet inför en tävling hör hon plötsligt hur någon pratar med henne, en osedvanligt snygg kille som hon aldrig har sett förut. Ungefär samtidigt börjar andra vackra människor dyka upp, men är det inte något lite udda med dem? Och varifrån kommer alla fyrklövrar som plötsligt dyker upp överallt?

Det visar sig att den nye killen, Luke, är en medlem i älvdrottningens hov och hans avsikter med Dee ganska våldsamma tills en begynnande kärlek (vad annars?) ändrar planerna. Att Dee är fullkomligt uppslukad av sin nye kärlek gör henne till en ganska otrevligt narcissistisk person, som nästan helt lyckas bortse från saker som en svårt sjuk släkting på sjukhus, en döende kompis och massvis med mord i Lukes förflutna. Stör mig också på mormodern, som vet fullt och väl vad som är på g, men som inte gör något annat än att ge Dee en ful ring i födelsedagspresent. Inga varningens ord, inga föreskrifter, inga förklaringar...

Omdöme: Lament är en bok jag köpte (19 kronor på rean) enbart för att jag var nyfiken på Maggie Stiefvater som jag läst en del om, inte om just den här boken, men Stiefvater som Stiefvater, eller? Är inte säker på att det var så klokt resonerat, eller så är Stiefvater helt enkelt mindre vass än jag hade föreställt mig, för jag tycker inte att den här boken är något vidare. Dels så finns det ganska mycket som inte utvecklas tillräckligt, som relationen mellan mamman och mostern och varför mostern stannar i deras hus när de så uppenbart avskyr varandra och mer om Lukes bakgrund som lönnmördare, och dels så introduceras älvornas värld ganska grunt för en älvn00b som jag. Att pojken är översnygg, som så ofta i den här typen av böcker, köper jag dock, med älvor blir det för en gångs skull helt logiskt. Det här var första boken av tre, men jag känner mig ganska nöjd med att avsluta med Dee och Luke här, får se om Stiefvater får ett nytt försök.