 |
| Bild lånad från bokus, finns också på adlibris |
Tankar: Sträckläsningsbok! Ett ofta hejdlöst tempo gör den svår att lägga ifrån sig och förutom Sofia gillar jag också Simon, trädgårdsmästarkillen från första boken. Boken är väl grafiskt våldsam bitvis, men det riktigt otäcka är vardagsförföljelserna som Sofia får leva med. Har dock fortfarande riktigt svårt att förstå varför man går med (och stannar kvar) i en sekt? Hade gärna sett att man fått följa någon av de mer hängivna medlemmarna också så man hade sett mer av deras resonemang. Franz Oswald fick lite mer bakgrund i boken, men jag tycker den är mindre intressant och mindre övertygande än hans förmåga att kunna avslöja människors innersta.
Det enda som jag egentligen ifrågasätter är när Sofia och Elvira startar en blogg. Jag har full förståelse för viljan att ge igen och avslöja vad som döljer sig bakom kulisserna, men att avslöja en graviditet med sektledaren offentligt, när man redan blivit varse repressalierna som kommer när man pratar öppet om sekten känns så väldigt oförsiktigt.
Hej! Intressant recension. Alltid kul med lite frågor. Varför man startar en blogg, varför man gör idiotiska saker som jag, dvs berättar om hur en sektledare brukar våld i minsta detalj på teve och i nästan varje tidning i Sverige? Trots att man vet att det blir repressalier. Jag vet inte. Vissa av oss är så himla tjurskalliga. Det är nog den där känslan att den j.... ska inte komma undan med det. Ja, det är oförsiktigt, och därför kan man inte begära att alla gör det. Men vissa av oss kan inte låta bli. Allt detta sagt så gillar jag verkligen din recension. Detaljerad och ärlig.
SvaraRaderaKul att få författarbesök på bloggen :) Och lite spänt, blir så tydligt att det är en riktig människa verk man har tankar kring...
RaderaJag vill bara förtydliga: jag förstår absolut varför man vill starta en blogg (eller skriva en bok eller prata i tv) om sina upplevelser och kanske få ge igen lite, tycker det är modigt. Det var avslöjandet av graviditeten på bloggen som jag tyckte var lite naivt, fick obehagskänslor redan från start där.
Ser fram emot tredje boken nu :)
PS: Glömde att säga att jag blir så glad att du gillar Simon. Medan jag skrev den här trilogin var han den som fick mig att hålla mig lugn mellan varven.
SvaraRadera