The Humans: Matt Haig

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

När matematikprofessorn Andrew Martin lyckas lösa en invecklad matematisk formel blir resten av universum oroliga för att upptäckten ska leda till att människorna gör ett utvecklingssprång. Med tanke på att rasen ses som medelintelligent, egoistisk och våldsam är man rädd att de skulle störa harmonin som finns därute. En alien sänds för att ta professor Martins plats och försäkra sig om att alla spår av lösningen förintas - inkluderat vänner och familjemedlemmar han kan ha nämnt genombrottet för.

Tankar: Första delen av boken sitter betyget fem som klistrat. Att få se mänsklighetens påfund utifrån är ofta otroligt roligt samtidigt som det väcker tankar om hur godtyckliga våra beteenden är. Men så går boken och ju mer vår alien kommer in i människorollen, desto mer förståelse och kärlek får han för sina medmänniskor. Och ju mer kärlek han känner för mänskligheten desto mindre känner jag för boken - den kittlar mindre och skratten kommer mer sällan. Kampen för att rädda "hans" familj och önskan att avslöja sig för dem är inte dåligt skriven, långt därifrån - det blev en säker fyra i betyg, men det engagerar mig inte alls lika mycket som upptäckandet av människornas samhälle gör.

På slutet finns råd till "sonen", livsvisdom om man så vill, och även om viss av punkterna är strålande så påminner många av dem om de "inspirerande" citat på vackra solnedgångsbilder som jag brukar störa mig på på facebook.