Bild lånad från bokus, finns också på adlibris och översatt till svenska |
Too many people have become self-appointed privilege police, patrolling the halls of discourse, ready to remind people of their privilege whether those people have denied that privilege or not. In online discourse, in particular, the specter of privilege is always looming darkly. When someone writes from experience, there is often someone else, at the ready, pointing a trembling finger, accusing that writer of having various kinds of privilege. How dare someone speak to a personal experience without accounting for every possible configuration of privilege or the lack thereof? We would live in a world of silence if the only people who were allowed to write or speak from experience or about difference were those absolutely without privilege.
When people wield accusations of privilege, more often than not, they want to be heard and seen. Their need is acute, if not desperate, and that need rises out of the many historical and ongoing attempts to silence and render invisible marginalized groups. Must we satisfy our need to be heard and seen by preventing anyone else from being heard and seen? Does privilege automatically negate any merits of what a privilege holder has to say? Do we ignore everything, for example, that white men have to say?
We need to get to a place where we discuss privilege by way of observation and acknowledgment rather than accusation. We need to be able to argue beyond the threat of privilege. We need to stop playing Privilege or Oppression Olympics because we’ll never get anywhere until we find more effective ways of talking through difference. We should be able to say, “This is my truth,” and have that truth stand without a hundred clamoring voices shouting, giving the impression that multiple truths cannot coexist. Because at some point, doesn’t privilege become beside the point?
Ha en trevlig söndag!
Jeg likte også den biten :-) Ha en riktig fin tredje søndag i advent!
SvaraRaderaTack detsamma :)
RaderaFin smakebit, jeg syns også ofte det er litt vanskelig å uttrykke min egen mening om ting. I blant kan man føle at man liksom ikke har rett på en mening. Ha en fin søndag videre!
SvaraRaderaTyvärr är det ju så, men jag tycker hon har rätt, det kan inte bara få vara den som har det sämst av alla som får ha lov att uttrycka sitt missnöje...
RaderaJag kan ju inte annat än hålla med här.
SvaraRaderaNej, det känns ju ganska självklart när man läser det :)
RaderaTack för smakbiten. Okänd bok för mig.
SvaraRaderaHa en fortsatt fin söndag! :)
Tack :)
RaderaTack för en intressant smakebit!
SvaraRaderaVarsego :)
RaderaVerkar intressant. Tack för smakbiten! :)
SvaraRaderaBitvis, hade nog varit ännu intressantare om jag vetat vem författaren är för hittills har det handlat väldigt mycket om hennes liv...
RaderaTack för smakbiten. Den var intressant!
SvaraRaderaJa, tog ett utdrag jag tyckte om :)
Raderaden här fick dottern i julklapp. tack för smakebiten!
SvaraRaderaVet du vad hon tyckte om den? Jag har fortfarande lite svårt att få det att lossna...
Raderanyfiken på denna
SvaraRaderaSjälv vet jag inte riktigt vad jag tycker, fastnar inte riktigt...
RaderaNär jag ser boknamnet Bad feminist och inser att det inte handlar om något badhotell ;) så kommer jag direkt att tänka på ett företag i Karlstad. De säljer badkar, pooler osv. Så skulle de hitta på ett bra namn också. Koncept är ju ett ord som används lite då och då, så det ordet ville de ha med. Fast på engelska då förstås. Första ordet i företagsnamnet tog de dock på svenska. Eller gjorde de det. Företaget heter BAD Concept. Jo, det är sant! Deras hemsida finns på badconcept.se. Och nej, de tog inte namnet för att vara roliga!
SvaraRadera:D Vad glad jag blir att du berättar det för mig, behövde ett skratt.
Radera