I veckans
bästa-utmaning efterfrågas den bästa skildringen av förintelsen och för mig är valet lätt.
Ninas resa av Lena Einhorn är den mest gripande skildringen jag läst. Lena skriver om sin mamma och hennes upplevelser och uppväxt i ghettot i Warzawa. Berättelsen börjar lite innan andra världskriget och slutar lite efter. Den personliga berättelsen stöds av faktauppgifter och textutdrag och tillsammans blir det hela förskräckande tydligt och får mig att förstå omfattningen på ett sätt som få andra verk gjort.
Värda att nämnas är också MajGull Axelssons
Jag heter inte Miriam och filmen
Schindlers List.
Tack för ett mycket intressant tips!
SvaraRaderaEtt rent nöje att kunna tipsa om en så bra bok :)
Raderaväldigt fin film och bok.
SvaraRaderaFilmen har jag inte sett, borde kanske göra det...
RaderaBra bok och film. Tydligen skrev Einhorn boken eftersom hon inte hittade finansiärer till filmen. De dök väl upp när boken fick sådan uppmärksamhet som den fick.
SvaraRaderaHar inte sett filmen, men borde kanske försöka få tag i den?
RaderaMycket bra bok, filmen har jag inte sett. Det måste åtgärdas.
SvaraRaderaDå är vi två :)
RaderaNinas resa har jag väntandes i bokhyllan.
SvaraRaderaTror inte att du kommer att bli besviken :)
RaderaTack för påminnelsen! :) Ninas resa ville jag ju läsa, lägger på minnet återigen. ;)
SvaraRaderaHoppas att du kommer ihåg den, den är fantastisk.
RaderaJag heter inte Mirjam har jag på läsplattan och Schindler´s List står i filmhyllan så dessa skall läsas och ses framöver.
SvaraRaderaSkulle vilja säga mycket nöje, men det är nog fel uttryck...
RaderaDen här har jag inte läst. Ett tag kändes det som att ALLT jag läste handlade om Förintelsen och världskrigets fasor, så jag var tvungen att begränsa mig lite för att orka.
SvaraRaderaDet kan lätt bli för mycket, tror begränsning är bra.
RaderaNinas resa låter som en riktigt läsvärd skildring. Den hamnar på läslistan. Tack för tipset.
SvaraRaderaDen är suverän, en bok jag gärna tipsar om :)
Radera