måndag 21 november 2016

Sjukhuskatten Oscar: David Dosa

 (pocket)
Bild lånad från bokus,
finns också adlibris
Sjukhuskatten Oscar är skriven av läkaren David Dosa som arbetar på ett hem för äldre och personer med alzheimer när ryktet börjar sprida sig i huset om att de som är döende får besök av boendets annars ganska avståndstagande katt Oscar.

Till en början avfärdar Dosa det som slump och önsketänkande, men så ger en av sköterskorna honom idén att ta reda på om det verkligen förhåller sig så och hur Oscar i så fall kan veta att någon ligger för döden och Dosa börjar intervjua anhöriga till de som har haft Oscar som sällskap på dödsbädden.

Tankar: Intressant bok även om fokuset mer låg på att berätta de boendes historia än Oscars. Fick också en förskräckande tydlig inblick i vilken fruktansvärd sjukdom alzheimers är.

Men blev lite fundersam över den gode doktorns tillvägagångssätt... Samtalen med anhöriga är visserligen intressant läsning, men han lyckades egentligen inte bevisa något om orsaken till Oscars beteende och jag förstår heller inte hur intervjuerna skulle kunna bevisa någon av hans huvudteser, det enda de kan berätta (förutom om den anhöriges liv) är ju om Oscar var där i slutet eller inte. Huvudteorierna är att Oscar antingen känner lukten av de celler som håller på att brytas ner hos de döende eller att katten ser det som sitt jobb att sitta vak. Det kanske är så, men bevisningen känns lite svag, särskilt när det kommer från någon som flera gånger framhåller att eftersom han är en akademiker så försöker han se saker bortom det uppenbara.

6 kommentarer:

  1. Historien om Oscar är intressant. Men det är svårt att veta vad man ska tro...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant historia (även om jag hade velat ha mer av Osvars egen bakgrund), men några svar tycker jag inte att jag fick alls. Inte för att jag behöver det, blir bara lite frustrerad på Dosas försök att göra vetenskap av det med så konstig metod...

      Radera
  2. Jag tyckte mycket om boken när jag läste den, men jag tror egentligen att Dosa såg en chans att använda en söt katt för att kunna lyfta fram berättelser om och diskussionen kring Alzheimers. Boken handlar ju inte alls särskilt mycket om Oscar, och som sagt en kan ju undra lite över tillvägagångssättet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag lärde mig massor även om det känns lite som falsk marknadsföring. Men är väl tveksamt om jag plockat upp den om den haft en mer adekvat titel så det kanske är lika bra :)

      Radera
  3. Oscar är inte så unik som det framstår i alla recensioner. Det finns sådana katter även i Sverige visade det sig när jag gjorde intervjuer på äldreboenden som hade katt. Varför ger sig inte forskningen på detta problem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra att det finns fler sådana katter så fler slipper ligga ensamma när de dör. Intressant fenomen är det onekeligen, men ett problem skulle jag väl inte kalla det.

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)