Sanning med modifikation saluförs som deckare, men det är en väldigt speciell sorts deckare, med en papperslös flykting, Kouplan, i huvudrollen. Han har på sig begagnade kläder, har hittat sin dator i soprummet och blir inte alltid mätt. Så kontaktas han av Pernilla vars sexåriga dotter försvunnit spårlöst mitt i stan. Hon har sina egna skäl för att inte söka hjälp hos polisen och Kouplan börjar nysta i trådarna som finns. Inte alltid så lätt när fokuset ligger nästan lika mycket på att inte sticka ut från omgivningen och inte visa att man är nervös fast det står en polis bara några meter bort. Hur andas man då för att ingen ska titta närmare på en?
Av Pernilla blir Kouplan sedd, hon börjar ta hand om honom. Kouplan ser Pernilla också, kanske mer än vad hon egentligen vill, för visst är det inte hela sanningen hon berättat för honom vad gäller dotterns försvinnande?
Tankar: Gillar den här så mycket! Min första Lövestam, men det kommer definitivt bli fler. Kouplan var en ljuvlig bekantskap med mild humor och språklig nyfikenhet. Mitt hjärta blödde för honom - påfrestningen i att inte finnas till, den frånvarande familjens närvaro och utsattheten som kommer av att vara fattig. Så himla bra skrivet.
Denna har funnit på min vill läsa lista så länge, kanske är det dags att ta tag i den nu =) Du gör mig väldigt nyfiken!
SvaraRaderaTa tag i den, det är en liten pärla. Jag ska hämta andra delen på biblioteket nu i helgen :)
Radera