Big Brother: Lionel Shriver

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Big Brother handlar om Pandora, framgångsrik, lite mullig egenföretagare, gift med en man som späker sig och mamma till två styvbarn i tonåren. Hon får ett efterlängtat besök av sin älskade storebror Edison och känner inte ens igen honom på flygplatsen - han har utvecklat morbid fetma. Besöket varar i ett par månader vilket den största delen av familjen skulle säga är ungefär 55 dagar för länge. Edison är nämligen ingen trevlig person. Han lever på minnen från sina fornstora dagar som jazzmusiker och drar samma historier och samma uttryck (Yo, dig?, I'm a big cat) om och om igen. Han bokstavligen vräker i sig mat, det smetas över hans kläder och matplatsen lämnas alltid i en röra. Han förstör saker och vägrar stå för det. Han skyller sin övervikt på systern, han äter för att hon är mer framgångsrik. Han är den lättkränkta sorten som tar allt personligt.

Men när han äntligen ska ge sig av får Pandora skuldkänslor av typen hur kan jag vara glad när han åker, han kommer säkert att äta ihjäl sig, kan jag inte hjälpa honom istället? Sagt och gjort, hon lämnar familjen, flyttar in i en lägenhet tillsammans med brorsan och tar på sig ansvaret att vara hans viktcoach. Under flera månader äter de ingenting annat än flytande måltidsersättningar. Experimentet flyter på ganska bra och allt eftersom vikten går ner blir brodern något trevligare, även om han förblir väldigt missundsam.

Tankar: Shrivers Vi måste tala om Kevin är en av mina favoritböcker, men det här var långt ifrån samma upplevelse. Jag tyckte språket var jobbigt, långa ointressanta beskrivningar så fullstoppade med ovanliga "stora" ord att det kändes nästan löjligt emellanåt. När jag inte heller tycker om en enda av karaktärerna så blir det ingen bra läsupplevelse för mig.

Berättelsen störs av långa utvikningar, jag får känslan av att Shriver mer skriver en bok om mat, vikt och samhällets syn på desamma än en renodlad roman. Det är den njutningsförnekande äkte mannen, Pandora med sina trivselkilon som blir lätt anorektisk av experimentet och Edison med sin grava fetma, men ofta är det inte så mycket berättande som krönikeinlägg och analyser. Det är intressanta tankar emellanåt, men jag tycker att historian i sig blir seg och ganska trist.

Det görs också ett försök att teckna någon slags bakgrund till syskonen. En uppväxt med en halvkänd skådispappa finns där, men för mig räcker inte det som förklaring för Edisons känslighet. Tycker heller inte hans "sköld", otrevligheten han utvecklat, blir helt trovärdig - från trevlig kille till totalt svin bara på grund av vikten? Och sen revideras det hela när vikten går ner igen? Nja, inte en bok som jag rekommenderar även om jag sett att många andra tycker om den.