The Silver Mistress: Peter O'Donnell

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
och översatt till svenska

I The Silver Mistress råkar Modestys vän Gerald Tarrant ut för en bilolycka med dödlig utgång. Det är i alla fall vad hon tror. Egentligen har han blivit kidnappad i sin egenskap av chef för underrättelsetjänsten och torteras regelbundet av experter på sådant. Det enda som håller honom uppe är övertygelsen om att Modesty arbetar för fullt med att göra upp planer på att frita honom. Det gör lite ont att läsa...

I den här boken träffar vi också Willies fasta väninna, den enbenta älskvärda lady Janet, och ett temperamentsfullt stolpskott till vittne, Quinn, som Modesty tar under sina vingar av ganska oklar orsak. Janet och Quinn blir så småningom kidnappade bägge två och det är väl bokens svagaste punkt, att de placeras på så nära håll att de blir ett mål i sig. Inte riktigt likt våra huvudpersoner att vara så oförsiktiga med civila.

Tankar: Älskar Modesty Blaise, både böckerna och karaktären. Det är återigen härligt samspel mellan henne och Willie Garvin, ingående närkampsscener som utpelas som på film inne i huvudet och särdeles otäcka skurkar. Och det blir som så ofta med långa serier, att man vet vad man kommer att bjudas på när man plockar upp boken. Det är nu inte alltid en nackdel, ibland är det precis vad man vill ha. Min favoritdel är hur sammansvetsade hon och Willie är, vänskap i dess renaste form, men de nästan serietidningsinspirerade skurkarna i böckerna (för det mesta mycket over the top) är en annan tjusning - så mycket grymhet och förslagenhet. I den här är det ett par kvinnliga lönnmördare av sinsemellan mycket olika karaktär och Sexton som är en närkampsexpert och sadist utan like.