Häxans tid: Àrni Thórinsson

Bild lånad från bokus,
finns också på adibris

Häxans tid handlar om journalisten Einar som förflyttats till tidningens lokalkontor på norra Island efter en del samarbets- och alkoholproblem. Två dödsfall tar det mesta av hans fokus. Ett där en kvinna falllit överbord under en forsränningstur  - hennes åldrande mamma misstänker mord, och ett där en karismatisk student hittats död på soptippen. Einar lägger sin tid på att prata med alla personer han kan komma på om och om igen, och försöker hitta något med tillräckligt substans för att skriva om.

Tankar: Boken beskrivs som en spänningsroman  i baksidestexten, men spännande är något det aldrig blir, mest bara segt. De första 50 sidorna är ett nästan konstant gnäll från Einars sida över allt från värdelösa chefer och medarbetare, mobiltelefoner, bostadsstandard och samhällets allmänna förfall och här är jag tveksam till om jag överhuvudtaget kommer att stå ut resten av boken, men sen vänder det. I slutet av boken är hans syn på livet nästan rosenskimrande, dessvärre utan att jag kan se någon omvälvande livsförändring som kan ha förändrat honom så till den grad så det känns mest bara skumt.

Jag hade svårt att hålla fokus på texten, tyckte att det var segt och lite omständligt skrivet, men framför allt ganska ointressant. Dialogerna känndes ganska stolpiga och inte blev det bättre när de (eller översättaren?) ofta envisades med att kalla varandra "min herre" när de pratade med varandra. Greps inte av personerna heller... Det blir ingen mer Thórinsson för mig.