lördag 3 september 2016

Badhytten: Olséni & Hansen

Badhytten : det som göms i sand kommer fram ibland (pocket)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
Badhytten utspelas i Falsterbo just innan sommarturistsäsongen ska dra igång. En kvartett pensionärer har smugit in på golfbanan en tidig lördagsmorgon för att hinna tjuvspela innan banan öppnar. När ett par av dem går till bunkern där deras bollar hamnat ligger en livlös man däri. De får panik och försöker arrangera det hela så att det ser ut som självmord.

Tankar och spoilers nedan: Boken beskrivs som en kriminalkomedi, men jag undrar om inte kriminalbuskis hade varit ett bättre begrepp. Vissa av karaktärerna är så hopplöst överdrivna att jag retar mig på hur lättmanipulerad jag är när jag drar på munnen (precis som jag känner mig lättmanipulerad när jag tittar på amerikansk reality-tv och blir tårögd av historierna). Så jag har ganska kul under läsningen samtidigt som jag stör mig som sjutton.

Vi har pensionären Egon som inte bara är ansvarig för det iscensatta själmordet ovan, utan också jagar älg mitt i natten trots att det är för mörkt att se något och som missunnar sin bäste kompis en tjej. Mårten är polisen som sitter och funderar på hur coolt det skulle vara att arbeta i New York och därför inte lyssnar på vad som sägs i förhören han håller. Han struntar också i förmaningar om att inte röra något på brottsplatser och kan mutas med besök på Bauhaus. Lägstapunkten är dock när han ska framföra dödsbudet till änkan, men blir rädd för att göra henne ledsen och låtsas vara elektriker istället. Det här är inte som man kan tro en ny, ung polis utan en 47-åring med två barn, jag har svårt att tänka mig att barnen kan vara barnsligare än pappan. Fredrik är den utbrände åklagaren som för att skydda sin farbror döljer två ganska allvarliga brott. Det känns helt enkelt inte vidare trovärdigt. Inte blir det bättre när pensionärer som grupp beskrivs som rara, men väldigt bortkomna människor.

Dessutom finns det några tillfällen när läsningen hakar upp sig rejält, som när nyinflyttade Lisa ska intrduceras i  tjejgänget. Där känns det som att de som redan är kompisar förklarar varandras bakgrund, inte för Lisa, men för varandra och jag vet inte hur många minuter jag satt och försökte få någon logik i det samtalet. Fanns ett par ställen till där jag fick läsa om och försöka få ordning på tidsförlopp eller vem som sade vad och det är förvånande hur mycket det stör flytet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)