När hundarna kommer: Jessica Schiefauer

Bild lånad från adlibris,
finns också hos bokus.

När hundarna kommer handlar mycket om Ester och Isak som en sommar har en storslagen kärlekshistoria trots, eller kanske tack vare, att de bägge är den sortens ungdomar som inte riktigt syns och tar plats. De träffas varje chans de får, men till slut börjar en av dem känna sig trängd och hur säger man något sådant?

Den handlar också om Isaks bror Anton som är väldigt ensam, men som gärna går runt med grannens gamla hund. Så börjar han hänga med en äldre kille, en skin-head, och vad gör man inte för att få stanna kvar i gemenskapen?

Slutligen handlar den också om föräldrar som känner sig ganska maktlösa när de ser hur deras barns liv blir allt trassligare och det slutar med att ett barn är dött vilket inte är lätt att hantera även om det inte är ens eget.

Omdöme: Den här utspelar sig i en mindre stad under cirka ett år på 90-talet. Det är vit makt-musik, rakade huvuden och tunga kängor och jag hade faktiskt glömt hur det var där under några år. Jag kan känna igen mig i de här ungdomarna som är i utkanten av det som händer, de där som inte riktigt räknas, men ju längre boken går desto svårare har jag att tycka om dem. Det är inte gestaltningen som är fel, de känns fullständigt äkta, men de har många drag som jag inte tycker om. Svårast har jag för Ester som är så väldigt klängig i sin älskade Isak, till den gräns där ingen annan riktigt räknas.

Den döde killen är en person som innan han dog bara skymtat i förbigående, men det gör inte att det känns mindre meningslöst. En obehaglig bok att läsa, det finns många scener som får mig att gruva mig för utgången fastän jag hela tiden vet att det är Hron-mordet som "inspirerat" författaren. Hur det hela påverkar människorna runt gärningsmannen är det som lämnat djupast spår hos mig när boken är utläst. Det är bra välskriven bok, men jag har svårt att tycka om den motsägelsefullt nog.