torsdag 4 februari 2016

Aldrig ensamma: Anna Jakobsson Lund

Aldrig ensamma
Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
Svenska dystopin Aldrig ensamma är till och med bättre än första delen Tredje principen. Det har gått några veckor sen händelserna i Tredje Principen och Levi, Ava och Leymah är tillbaka i huvudstaden. Levi kämpar för att bli ren från drogerna och försöker lära sig behärska sin sinnesförmåga, Ava har fullt upp med att komma partimedlemmen David nära för att han ska bli åtkomlig för motståndsrörelsen och Leymah försöker hitta ett sätt att nå fram till Levis syster. I större delen av boken är det dem mot världen, de vet att det finns en förrädare i motståndsrörelsen, men har inte bevis nog för att lägga fram det. Det blir en lätt klaustrofobisk läsning där de trots det umgås med sina gamla vänner samtidigt som de febrilt försöker låtsas att allt är som vanligt. Det som griper tag mest i mig är hur Levi reagerar när en parasit planteras in i honom. Jag har haft precis samma tankar själv och det var ett helvete innan jag lärde mig att hantera dem.

Jag fortsätter att gilla världsbygget Lund har skapat. Storsamhället som är så korrupt och har sådan kontroll över informationen, men där de flesta vanliga medborgare litar på systemet och jag gillar hur man får se fler bitar av det i den här boken. Jag förstår inte riktigt varför motståndsrörelsen har så många sinnesoperatörer och regimen så få, med tanke på vad de kan göra så känns det som att de vore viktiga att ha makt över...

2 kommentarer:

  1. Jag är väldigt sugen på den här. Hennes världsbygge är fruktansvärt intressant och jag älskar verkligen karaktärerna.

    Det var någon som gjorde reflektionen kring att sinnesoperatörerna var någon sorts utveckling ur ADHD, och jag kan tänka mig att dessa personer stör Systemets ordning. De kan kanske inte kontrolleras till den grad som storsamhället vill. Men det känns ju onekligen som om de skulle vara bra att ha på sin sida...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant tanke! Jag funderade på om det var bristande tillit - att de inte litar på folk och att det då tar emot att släppa in sådana som skulle kunna ta sig in i ens sinne utan att man ens märker det. För de själva skulle ju aldrig tveka att missbruka det...

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)