World War Z: Max Brooks

Bild lånad från bokus,
finns även på adlibris,
finns även på svenska

World War Z är en bok där en författare intervjuar överlevande tio år efter det stora zombiekriget. Man får höra vittnesmål från när zombisarna börjar dyka upp, hur det var under "den stora paniken" och hur man senare började återerövra sina infesterade marker, men hur många av problemen finns kvar. Intervjuerna äger rum över hela världen och det är fascinerande att se hur bit läggs till bit, hur något som någon säger i Sydafrika spinns vidare på i Japan och Usa (det är en ganska stor övervikt på vittnesmål från Usa).

Hela boken känns väldigt dokumentär som att det är så här det faktiskt gick till (fast man ju vet att det egentligen inte hänt). Det är dessutom ofta samhällskritiskt, som hur ett vaccin tas fram trots att man vet att det inte fungerar (men befolkningen lugnas) eller hur man håller fast vid gamla stridstrategier fast motståndarna inte fungerar som levande människor. Nöjesindustrin får sig också en känga (fundera på vem han kan mena med den här beskrivningen: "even that little rich, spoiled, tired-looking whore who was famous for just being a rich, spoiled, tired-looking whore") liksom de ganska intetsägande arbeten som finns som inte direkt är samhällsnyttiga.

Eftersom det är en intervjubok av överlevande blir det sällan riktigt spännande, man vet ju att de redan klarat sig, och det är inte heller karaktärer man får lära känna på djupet, men trots det tänkte jag länge ge den fem i betyg för att den är så extremt övertygande. Nu fastnade jag för en fyra till sist för det blev lite segt på slutet. Det var lite väl många militärer som skulle beskriva hur jobbiga och nedslående striderna var - jag hade hellre hört fler civila berätta om hur det var att leva i en isolerad enklav än killen som kom dit när allt var över. Min favoritintervju var med astronauten som hade blivit strandad på rymdstationen och som kunde följa det hela utifrån.