I am Malala: Malala Yousafzai

Bild lånad från adlibris

I am Malala är Malala Yousafzais självbiografi som hon har skrivit med hjälp av den brittiska journalisten Christina Lamb. Det är en mycket intressant bok om en väldigt modig och stark ung människa. Malala skriver om sina föräldrar (pappan startade skolor, mamman var analfabet - kombinationen fascinerade mig omåttligt), sin uppväxt och hur hon och pappan blev inblandade i kampen mot talibanerna som ville stoppa undervisningen.

Det är inte bara henne man ser, det går lätt att se det hur livet är för många just nu i Pakistan. Det finns en del som ser ljust ut, men mycket som svider, som när hon berättar om ett besök hos en faster (moster?) som bott hela sitt vuxna liv i den jättelika hamnstaden Karachi, men som aldrig sett havet eftersom mannen aldrig tagit med sig henne dit (manligt sällskap verkar vara obligatoriskt för de flesta när de är utanför hemmet) och även om hon hade velat gå dit själv skulle hon haft svårt att hitta eftersom hon inte kan läsa gatskyltar. Bitarna från Malalas liv blandas med avsnitt om Pakistans korta historia och jag tycker att det är jätteintressant, liksom hennes funderingar om hur det kommer sig att talibanerna får sånt inflytande.

Det mest frustrerande i läsningen för mig var efter att hon blivit skjuten och det hela blev politik. Hur hon flögs iväg (till slut, att ta emot hjälp av ett annat land var inte självklart) ensam utan föräldrar för att en minister tvunget ville använda händelsen som pr och tvinga till sig en presskonferens. Så himla ynkligt.