Bild lånad från adlibris |
Omdöme: Så långt är allt bra, om än tungläst, ganska ospecifikt och med många fina och svårbegripliga ord, men jag kan tycka att hans förslag på åtgärder till undervisningen (eller lärandet som han vill kalla det) är lite luddiga. Jag kan tycka att det är synd att någon som vet så mycket om ett ämne och är genuint intresserad av det är så dålig på att skriva en tillgänglig och engagerande text.
Hattie nämner i slutet av boken att de skolor som får bäst resultat är de där kollegiet arbetar tillsammans kring hans metoder mellan 15 och 25 timmar i månaden (eller var det veckan - minnet är kort ibland) och det verkar rimligt för det är en hel del att sätta sig in i, diskutera och arbeta med, men det är också en stor del av arbetstiden. På min skola lade vi två timmar i månaden(!) på att arbeta med Dylan Wiliams bok och metoder förra läsåret så Hatties tankar verkar minst sagt tidskrävande och svårarbetade... Min slutsats är att det säkert finns mycket man kan använda ur Hatties forskning, men jag tror att det är lättare sagt än gjort att implementera den.
Är det inte ofta så? Både att de som forskar i pedagogik ändå inte alltid är så pedagogiska (jag gick en gång en termin pedagogik på högskola med KATASTROFALA lärare som var renommerade forskare) och att de där tipsen som kommer från forskning inte alltid är så enkla att omsätta i praktiken...
SvaraRaderaHar också mött en del usla pedagoger på lärarhögskolan, och andra alldeles utmärkta, tack och lov. Jag kan köpa att det inte är så lätt att omsätta idéer i praktiken, men när texten är så tråkig att jag inte ens vill försöka så är den pedagogiska talangen hos författaren ganska usel :)
Radera