Asfaltsänglar: En känsla av att allt hon gjorde rapporterades

Bild lånad från adlibris

Asfaltsänglar av Johanna Holmström är intressant läsning. Den handlar om Leila och Samira som växer upp i en finsk förort med sin finlandssvenska, konverterade och mycket rättrogna mamma och sin invandrade "vardagsmuslim" till pappa. Det är inte lätt för dem att hitta sitt sätt att vara med alla regler hemifrån och alla fördomar utifrån. Titeln kommer från det fenomen där flickor gått ut på balkongen för att aldrig mera komma in igen.

Leila går i högstadiet, är utstött av klasskamraterna och hon ser ganska klart mönstrena och rollerna som finns i klassen. Hon har en kompis, en av de som mobbar, som inte vill synas med henne när det finns andra runtomkring. Hon skolkar ofta och flyr mammans religösa förtryck genom att hänga på stan.

Storasystern Samira har hela sitt liv blivit skrämd för pojkar och vad de vill göra och är nu väldigt rädd för att bli bortgift, samtidigt som pappans vinkar blir allt tydligare. Historierna om flickor som gifts bort och livet som gift kvinna är många och till slut lämnar hon hemmet hellre än att ta risken att stanna kvar och börjar då också att frigöra sig från mammans regler.

I boken finns också Samiras kompis Jasmine som har sina tankar om muslimska kvinnors lott, och har många intressanta diskussioner om vad som faktiskt står i koranen och vad som är påbud från andra källor. Leilas kompis Linda, ett masrosbarn som idoldyrkar och identifierar sig med Britney och Piter, en finsk skinnskalle som blir lite för ytligt beskriven, är också viktiga inslag.

Asfaltsänglar är en bra bok om förortsungdomar. Det är ett hårt liv som skildras, där man aldrig kan räkna med att få höra till och där man straffas för fel märke på kläderna. Och hur de utstötta inte ens kan vara kompisar med varandra eftersom man så tydligt ser varandras "fel" och så illa är väl inte de själva att de kan nedlåta sig till att vara vän med en sådan där? Det finns mycket i högstadiekulturen som jag inte alls känner igen mig i, hade en mycket mer skyddad uppväxt. Tankarna om muslimska tjejer och hur de hålls under uppsikt är nyttig, men inte rolig, läsning. Och även när de inte är tror att någon tittar så kan de aldrig vara säkra... Ett citat om drömbruden kommer här: "En av hennes kusiner sade att en kvinna ska vara som en kattunge. Blind och hjälplös." (s. 30). Man blir arg när man läser, vilket inte är något negativt.

Trots att det är en bra bok har jag ett par problem med den. Dels att den hoppar så mellan Samiras och Leilas berättande och att tiden inte är kronologisk, det gör att jag blir lite förvirrad emellanåt, är ibland osäker på om det jag läser händer före eller efter "olyckan" (för ja, det finns en sådan i boken). Sedan känns boken också lite forcerad på slutet med korta sammanfattningar om hur det slutar för olika personer som varit med. Jag har inga problem med att inte alltid veta hur det går sedan för bikaraktärer, men om det ska stå med så föredrar jag att det är en del av historien istället för något som "hängs på".

Smakebit - Asfaltsänglar