Mortal Instruments-film: Stad av skuggor

Bild lånad från cdon

Nu har jag sett The Mortal Instruments: Stad av skuggor, och jag tycker att det var en helt okej filmatisering. De har ändrat och skalat bort en hel del från boken, men också behållit mycket av det väsentligaste och samtidigt fått en historia som håller. Hade gärna sett att de behållt fler kaxiga och sarkastiska ordväxlingar dock eftersom det var en av mina favoritsaker med böckerna.

Filmen (och boken) handlar om Clary som bevittnar ett mord på en klubb. Ingen annan har sett något och hon funderar på om hon håller på att bli galen. Sedan försvinner hennes mamma och i den sönderslagna lägenheten attackeras Clary av ett väsen som inte borde finnas. En av mördarna på klubben, Jace, dyker upp och hjälper henne, han är skuggjägare och säger att Clary också är något utöver mänsklig. Sedan börjar en jakt för att få tag på mamman och en eftertraktad bägare som mamman stulit.

Det är ett bra tempo i filmen och oftast gillar jag musiksättningen (älskade Bach-twisten). I ett stort slagmål satt jag och gungade med i takt till musiken och slagen, inte något som jag normalt gör. Sedan blir det väldigt klumpigt ibland som när Clary snubblar och tas emot av Jace och musiken abrupt blir alldeles stråkig och smörig för att det är romantik på gång...

Jag tycker om att de demoner som kommer är så totalt olika varandra och även om de skiljer sig från boken så fungerar det. Är ju lite lättskrämd så jag hade ibland händerna framför ansiktet, inte för att demonerna är så äckliga i sig, men för att de dyker upp så hastigt.

Castingen lyckas till viss del. Clary är klockren och jag tycker till och med bättre om film-Simon än bok-Simon. Valentin har helt ändrat karaktär, från en strikt och behärskad kalkylerande psykopat till en mer obalanserad pirataktig psykopat, men det fungerar ganska bra. Trollkarlen Magnus ser inte ut som i boken, men är ändå helt rätt. Tyvärr är han inte med så mycket. Jag har däremot problem med Alec som känns alldeles för gammal (skådespelaren är ett år yngre än Clares styvpappa i filmen, den ljuvlige Aidan Turner!) och fyrkantig jämfört med de andra ungdomarna och med Isabelle som inte är tillräckligt hård och nonchalant, samt, tyvärr, kärleksintresset Jace. Tycker att han har för lite dragningskraft för rollen, känner ingen kemi mellan honom och Clary, dessutom är han lite för känslig ("We need you. I need you"??? det är inte bok-Jace!) och, framför allt, så har han väldigt udda drag. I vissa vinklar så kommer jag omväxlande att tänka på Face Off, realitysåpan där specialeffektsdesigners brukar överdriva och lägga till detaljer för att få ett mindre mänskligt utseende och Buffy, när vampyrernas ansikten har börjat förvandlas. Vad tyckte du om castingen?

Blev lite besviken på hur filmarna förvaltade den stora plotten som kommer i slutet av boken. Här får vi reda på planen att föra två av huvudpersonerna bakom ljuset redan innan det iscensätts och även om de två blir bedragna så blir man det inte som tittare. Är inte heller nöjd med vem som får "the mortal cup" (bägaren) i slutändan, undrar hur de ska bära sig åt för att få till "rätt" handling i nästa film.

Efter att ha sett den en andra gången skrev jag några rader till.