Wolf Hall: Fy skam. Tar ni oss för betjänter?

Bild lånad från adlibris

Wolf Hall av Hilary Mantel är en ambitiös historisk roman som handlar om Thomas Cromwells liv. Hans liv går i boken från att vara en halvt ihjälslagen smedson till att bli Henrik VIII:s närmaste rådgivare. Det här är första delen av tre så jag får vänta lite med att se hur det går sen.

Det är ett fascinerande liv man får läsa om. Cromwell beskrivs som en intelligent, medkännande och fritänkande man. Man får läsa om hans familjeliv, det är nog de bitarna jag tycker bäst om, men kanske inte de viktigaste för den historiska personen, men också om England, intrigerna vid hovet och till viss del även Europa på 1500-talet.

En stor del av förändringarna i England kommer sig av Henriks kamp för att få gifta sig med sin älskade Anne Boleyn vilket leder till att släkten Boleyn stiger i graderna. Man får också läsa om Annes syster Mary som utnyttjas hänsynslöst av släkten. En förutsättning för giftemålet var att frigöra Englands kyrkor från påvedömet eftersom Henrik redan var gift och påven inte gick med på att ogiltigförklara det första äktenskapet (stackars drottning Katarina, hennes liv var ingen dans på rosor) och följderna av den nya kyrkoordningen börjar i boken splittra kungariket.

Det är en lärorik bok. Dels får jag en förståelse för politiken som förs, men framför allt får jag bilder av livet på 1500-talet. Hur en mäktig man lätt kan ha 600 personer som arbetar i hushållet och hur specialiserade en del av tjänsterna var: "Harry Norris är en av kungens närmaste vänner; han är, för att vara exakt, hans stolsven, den som räcker honom torkklädet." (s.58-59). Andra har tjänst som lutenister, tvätterskor, apotekare, hönseriuppsyningsmän. Detaljer som tyger, mat och möbler är också väl beskrivet. Rangordningen var också viktigt, ett sätt för kungen att belöna någon för en tjänst var att ge honom en ny titel. Och även om den nya titeln var viktig kan man aldrig riktigt glömma vilken bakgrund någon kommer ifrån...

Så vad tycker jag då? Jag gillar boken. Det är en intressant del av historien och Mantel sätter färg på den. Men den är inte helt lätt att läsa. Ganska ofta är det oklart vems ord eller tankar vi får del av, och pronomena kan ändras från en mening till nästa, även om det är samma person som tänker (från han till jag), inte för att man alltid vet vem som tänker... Samma sak med kronologin. Någon kan ha avrättats fem dagar tidigare och sedan kommer "Idag följdes X till schavotten". Rekommenderar den ändå. Men som så ofta när jag läser en historisk roman så skulle jag vilja ha en faktasida på slutet där man får reda på vad som är säkerställt och vad som är gissningar.

Här är mitt inlägg om fortsättningen, Bring Up the Bodies.