Hennes iskalla ögon: Var man riktigt provocerande var det kanske inte så konstigt att man hamnade på rygg på golvet

Bild lånad från adlibris

Hennes iskalla ögon av Carin Gerhardsen är en riktigt bra bok! Det är den sjätte i serien om Hammabypoliserna och nu är det i och för sig ett tag sedan jag läste de tidigare böckerna, men jag tror att det här kan vara den bästa hittills.

Den handlar om mäns våld mot kvinnor och man presenteras för många olika kvinnor när boken startar. Det är en som blir psykiskt misshandlad av sin make inför barnen, en annan som har en svartsjuk och övervakande pojkvän, en tredje som blir fysiskt misshandlad av sin man, en fjärde som blir stalkad av sin ex-pojkvän och en femte som försvinner spårlöst, men där spåren pekar mot de manliga medlemmarna av hennes familj. Det här vävs ihop till en bra deckargåta.

Utöver allt det här får man fortsätta att följa de olika polisernas vardag och problemen där. Jag gillar när deckare inte bara är brott utan man desutom får komma nära några personer och Gerhardsen låter läsaren få se många olika typer av familjer (och inte en enda av dem är en nedsupen gammal knarr). Det är den förståndshandikappade dottern med ett litet barn som hon kanske inte är förmögen att ta hand om, svärföräldrar som helst vill se att den tidigare frun kommer tillbaka, en polis som förälskar sig i ett vittne och en annan som blir anklagad för brott.

Trots att det är en himla massa saker som är med i boken så funkar det. Den delhistoria som jag tycker minst om är den om den försvunna kvinnan, funderar på om det beror på att hon framställdes så osympatiskt eller om det bara var att den delen av historien var lite apart från de övriga.