Tsatsiki och morsan: Eller var fröken en tjejtarzan från de djupa skogarna

Bild lånad från adlibris

Har läst Tsatsiki och morsan av Moni Nilsson som högläsningsbok för min etta. Började med kapitel 2 och 3 (hoppade över det första) redan när de var på besök från förskoleklassen och har sedan läst resten under den första delen av höstterminen. Tsatsiki bor med sin mamma och deras inackordering Göran och har aldrig träffat sin pappa som fiskar bläckfisk i Grekland. En lite annorlunda, men ändå väl fungerande familjekonstitution. I början av boken ska Tsatsiki börja ettan och han ser inte fram emot det, men med en nyfunnen bästis, en fröken som kanske kommer från rymden och en tjej som är så söt att det kittlar i magen när hon ler så är skolan inte så illa i alla fall. Detta trots en synnerligen elak mobbare.

Det är en bok som fungerar bra för högläsning. Kapitlena är korta så man kan ibland läsa flera, den är rolig på många ställen, men handlar samtidigt ämnen som blir bra diskussioner. Språket är trevligt, med några svordomar, men eftersom det är mobbaren som yttrar dem så passar de väl in (jämfört med filmen så är svordomarna få). En del ord får man förklara, men språket är inte krångligt.  Och viktigast av allt: barnen tycker om den. De fångas av texten, de vill diskutera det som händer och de uppskattar roligheterna.