 |
| Bild lånad från bokus, finns också på adlibris |
Vi träffar riksdagsledamoten som är mamma till fyra flickor, där yngste blev bacha posh så man inte längre ska se ner på familjen och henne och maken. Vi träffar den fattiga änkan som gjort en av sina töser till motvillig bacha posh så att hon kan tjäna pengar åt familjen (flickor och kvinnor ska ju stanna hemma). Där finns tonåringen som inte kan tänka sig att byta tillbaka och 30-åringen som stannade kvar som man. Vi får träffa en annan som motvilligt böt tillbaka till kvinna och som gifte sig men som fortfarande känner sig som man och som nu mer eller mindre "låtsas" vara kvinna fast det känns så otroligt fel och kvinnan som var bacha posh och som återtog sin gamla kvinnoroll utan större problem. Där finns också familjerna som har sin bacha posh som en lyckomaskot, med honom i familjen ökar chansen att mamman nu kommer föda en son - en myt som går långt tillbaka. Anledningarna till bacha posh existerar är alltså många.
Det är många intressanta livsöden att ta del av och man känner med dem. Intressant är också hur samhället visar sig genom fenomenet, både genom att det alls finns och genom berättelserna om bacha poshs nya fria liv. För många i Afghanistan räknas inte kvinnor, de är inte värda något och man ser ner på dem som mot alla regler går ut utan en manlig släkting eller som ler för mycket eller på andra sätt visar sig. Till och med den nämnda riksdagsledamotens förpubertala döttrar får inte vara ute och leka utan sin "bror" för det ser för illa ut.
Tankar: Läsvärd bok är väl det minsta man kan säga. Intressanta människor, ett samhälle man inte vet så mycket om, tankar om vad som gör kön och paralleller till andra samhällen och tider, för det är inget nytt fenomen för mänskligheten. Också funderingar om vad det gör med de utvalda flickorna att under några år behandlas som att de räknas - är det en vinst att ha fått uppleva det, eller blir buren outhärdlig när man väl fått smak på att vara på utsidan?
Det var en väldigt spännande bok. Jag kände att jag verkligen lärde mig mycket om Afghanistan av att läsa den. Men som du säger så väckte det lite funderingar om hur det gick för flickorna att stiga tillbaka in i buren efter att ha fått smaka på friheten.
SvaraRaderaMåste vara fruktansvärt att bli så extremt begränsad igen...
RaderaJag måste verkligen hinna läsa den boken snart. Klok synpunkt om hur det blir efter att ha fått känna friheten. Jag kommer att tänka på ett forskningsprojekt som gjordes i Chicago, om jag minns rätt nu, där man följde upp barn från gatan som placerats i familjehem hos medelklassfamiljer. Många kände sig rotlösa och hamnade i missbruk, enligt forskaren på grund av att man fått se vad man kunde få, men inte kände att man passade in.
SvaraRaderaSvårt med goda intentioner som i ditt exempel, det kan bli så fel ändå. Vi människor är inte helt förutsägbara... Man vill ju inte att de ska stanna kvar på gatan heller.
Radera