onsdag 26 oktober 2016

The Isle of the Lost: Melissa de la Cruz

Disney the Isle of the Lost (häftad)
Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
The Isle of the Lost är den första delen i serien The Descendants och handlar om barnen till Disneys skurkar. Jag kommer spoila en hel del här, men kortversionen är att jag tyckte boken var riktigt usel.

Alla elaka skurkar har blivit inspärrade på en liten ö utan magi tillsammans med sina barn och där lever de på möglig mat, surt vin och dåligt kaffe. Deras barn (alla döpta till något som liknar föräldrarnas namn, t.ex. Evie, dotter till the Evil Queen och Jay, son till Jafar, så att det är lätt att hålla reda på vem som är vem...) försöker alla leva upp till föräldrarnas rykte genom att vara så elaka som möjligt. Dessvärre är det inga mästerskurkar vi pratar om, här består förbrytelserna av att stjäla en kopp kaffe och komma för sent till skolan *gasp*! Skolan, med mörka källarkorridorer, gör sitt bästa för att hjälpa till, med lektioner som ondskefullt geni och selfiekurser. Det blir alltså så parodiskt att det bara faller platt för mig, lite "Hur ska göra läsarna förstå att de är onda? Oh, spindelväv på väggarna, det blir läskigt, och han kan vara ficktjuv, muahaha... Och resultatet blir tyvärr varken särskilt ondskefullt eller läskigt utan bara b.

Nåja, Mal (dotter till Maleficent) har haft en dödsfiende i tio år nu, Evie som inte bjöd henne på sitt femårskalas, och nu när Evie inte ska hemskolas längre så är det dags att utkräva hämnd. Det går inget vidare i början, planerna faller ganska platt, men så får hon reda på att det finns en sten på ön som kan få magin att vakna. Enda problemet är att den som rör stenen kommer att sova i tusen år. Om hon bara kunde få Evie att vara den som tar den. Det blir en mödosam resa för fyra olyckliga och kärlekstörstande ungdomar i behov av bekräftelse och alla tvingas de samarbeta, möta sina demoner och växa lite som människor för att få tag på stenen *urk*.

På fastlandet bor de goda karaktärerna med sina extremt välartade och ibland ganska enfaldiga barn. Fast vissa bekymmer finns även där, de som inte är kungar och drottningar (som tjänarna, dvärgarna etc.) vill ha bättre arbetsvillkor. Jag vet inte, idén om barnen till skurkar och tjänare som vill gå i strejk låter kul på pappret, men utförandet gör att det bara blir väldigt mycket för mycket. Eller kanske är jag bara alldeles för gammal...

2 kommentarer:

  1. Låter som ett kul upplägg men kanske är det något som inte riktigt passar som roman. Skulle lättare kunna se den typen av historia framför mig i tecknad form... Typ animerad eller som comic. Nja, ska nog inte läsa denna då ^^;

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske hade gjort sig bättre som tecknat. Eller med en annan författare som inte hade ansträngt sig så mycket för att få allt att bli tecken på elakhet...

      Radera

Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)