Smakebit: The Girls

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Dagens smakebit kommer från Emma Clines The Girls där en medelålders kvinna berättar om hur hon som fjortonåring på 60-talet blev inblandad i en sekt som senare blev ökänd när "flickorna" mördade en familj.

Först ett utdrag om hur hennes och hennes bästa kompis liv kretsar kring pojkar. De övertygar sig själva om att de är förälskade och det upptar det mesta av deras tid.
     "Fine," he said, grabbing Connie's hands by the wrist. "Fuck me." She tried halfheartedly to pull away, whining until Henry finally let her go. She rubbed her wrists.
     "Asshole," she muttered, but she wasn't really mad. That was part of being a girl - you were resigned to whatever feedback you'd get. If you got mad, you were crazy, and if you didn't react, you were a bitch. The only thing you could do was smile from the corner they'd backed you into. Implicate yourself in the joke even if the joke was always on you.

Och sen ett när hon hänger med några av flickorna för första gången och får höra talas om den fantastiska Russel:
     Donna said Russel was unlike any other human. That he could recieve messages from animals. That he could heal a man with his hands, pull the rot out of you as cleanly as a tumor.
     "He sees every part of you," Roos added. As if that was a good thing.
     The possibility of judgment being passed on me supplanted any worries or questions I might have about Russel. At that age, I was, first and foremost, a thing to be judged, and that shifted the power in every interaction onto the other person.

Jag har inte läst så jättelångt och det känns inte riktigt som om boken har startat ännu, men ser fram emot att ha en del lästid idag :) Fler smakbitar finns på Maris blogg. Ha en trevlig söndag!