Smakebit: The Humans

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska.

Söndag och dags för smakbit igen. Den här gången blir det ett utdrag som kommer från Matt Haigs The Humans som jag i och för sig läste ut tidigare i veckan, men där det i början kändes som att varenda sida bjöd på citat jag ville dela med mig av.

En utomjording har skickats till jorden i professor Andrew Martins gestalt för att se till att alla spår av den riktige professorns upptäckt, lösningen på ett matematiskt problem som skulle kunna ge mänskligheten ett snabbt utvecklingssprång, utplånas. Utdraget kommer efter att han besökt en bokhandel, sett alla böcker där och funderat över hur få av dem som en människa skulle hinna läsa.

     I passed a large man with a long coat and a hairy face who, judging from his asymmetrical gait, seemed to be injured.
     Of course, we may know brief pain, but this did not seem of that type. It reminded me that this was a place of death. Things deteriorated, degenerated, and died here. The life of a human was surrounded on all sides by darkness. How on earth did they cope?
     Idiocy, from slow reading. It could only be idiocy.

Fler smakbitar finns hos Mari. Ha en trevlig söndag!