 |
| Bild lånad från bokus, finns också på adlibris, finns också på svenska |
I huvudstaden Luthadel lever tonåriga tjuven Vin och en dag söks hon upp av beryktade mästertjuven Kelsier och hans gäng. De har planer på en revolution där skaa äntligen ska ta makten. De har sett tecken på att Vin har den sällsynta förmågan att bränna metaller för att förstärka sina förmågor, att hon är en så kallad "mistborn", och vill ha med henne. Vin är mycket misstänksam, uppvuxen bland tjuvar som hon är och dessutom präglad av sin bror som inpräntat i henne att alla förr eller senare kommer att förråda henne. Planer sätts i rullning, men saker har en tendens att gå fel...
Tankar: Gillar världen som introduceras, ett askfyllt eländigt landskap där myten om blå himmel och gröna växter bara är en barnslig skröna. Vin och Kelsier är trevliga sammansatta karaktärer. Det finns några till i Kelsiers gäng som jag gillar, men de flesta förblir märkligt anonyma trots att boken lätt passar in i kategorin tegelsten. Jag gillar också hur de planerar att genomföra själva revolutionen, det är många delar och de flesta av dem känns riktigt smarta.
Däremot har jag svårare för hur allomancy, förmågan att förhöja sina sinnen med metaller, beskrivs. Det är smart konstruerat, men beskrivs med plågsam detaljrikedom. Om och om igen återkommer hur någon bränner tenn för att bli starkare eller knuffar på järn för att ta sig i endera riktningen. Det finns tio metaller som kan brännas eller flamma upp och flera av dem kan man knuffa eller dra i och att läsa flera stridsscener där man får läsa om varje steg i kombination med allomancyn är riktigt segt. Jag tror att Sanderson är lite för förtjust i sin egen uppfinning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren, uppskattar att du tar dig tid :)